Med ostadiga ben stod man längst upp i det gamla “vakttornet”. Endast reglar återstår av det som en gång var ett golv. Jag greppade tag i en stolpe och lutade mig mot en kvist på ett av körsbärsträden.

Under mig var det tre meter till närmsta grässtrå. Ett felsteg och jag hade erbjudits tid att överväga detta…

Planen var att fånga vårens ankomst med en vacker bild på trädets knoppar. Så blev tyvärr inte fallet, då jag också höll i mig för glatta livet.

Icke desto mindre börjar körsbärsträden fyllas av knoppar, och snart kommer det att börja blomma. Med det kommer man även att kunna höra ett intensivt surrande bland dessa grenar.

Senare kommer man att kunna fylla magen med underbara körsbär. Om man vågar sig upp bland dess grenar, vill säga.

Stora träd är vackra, men om dess ljuva frukter sitter flera meter över mark blir det knepigt. Så länge det den gamla kojan står kvar så har man en chans att nå några av körsbären. Med ostadiga ben.

Den har fått stå kvar som den är just för att stolparna står bättre där, än om de ligger på marken. Dessa stolpar kommer dock att utgöra en del av ett nytt staket.

Kanske blir det bygget av under sommaren, eller inte. Just detta projekt har en ganska låg prioritet.

I morgon är man ledig!

Eller ja, ledig och ledig! Det lär bli mycket jobb här hemma. Vädret ser ut att bli väldigt lovande, och då passar det ju perfekt att ta ner några fler träd och börja klyva upp dessa.

Ska jag hinna med att fylla förrådet innan midsommar får man nog lägga på ett kol nu. Man får ju inte vara så lat under våren att man måste frysa under vintern…

Jag kan således se fram emot en heldag ute i solskenet i morgon!

Vi finns på Facebook och Instagram!