Det är kanske ingen skolbänk, men det duger ändå. I morgon ska man presentera en argumenterande text kring ett valfritt ämne, och en måttlig beslutsångest infann sig omgående.

Ganska snabbt dök det upp ett par ämnen som var viktiga.

Till slut valde jag dock det som låg mig nära hjärtat, och det som jag med största sannolikhet kunde presentera någorlunda passionerat. Ett ämne som jag dessutom anser är viktigt för andra: Downshifting!

Jag kände mig väldigt nöjd med allt, men sen hände det som inte får hända – men som händer ändå. Jag ångrade mig, och valde i stället att argumentera för cyklingen och dess fördelar. I detta kände jag mig trygg med resultatet och var på väg att avsluta allt och skicka in mitt arbete.

Men… sen började jag tveka på om det verkligen inte fanns något annat.

Så… Två arbeten är i stort sett färdiga, men jag känner mig ändå inte övertygad om att något duger. Tiden rinner sakta iväg, och snart måste jag bestämma mig för ett ämne.

Jag ser ingen anledning att försöka skriva om något annat, och det finns inte heller riktigt tid för det. Så… jag måste försöka bestämma mig för vilket arbete jag ska skicka in.

Rackarns också!

Det är kanske ingen skolbänk man suttit vid idag, vilket dels avslöjas av det faktum att man kunde gå och lägga sig en stund på soffan.

Långpromenad med vovvarna

I ett försök att skingra tankarna något så kopplade jag vovvarna och begav mig på en långpromenad. Dock inte utan att hela tiden hålla ett vakande öga på Wilja. Hon har rört sig fint ett par dagar nu, och jag hoppas innerligt att det fortsätter trots långpromenaden.

På ett sätt var det nog lite för tidigt, men den lilla fröken behövde samtidigt röra på sig under kontrollerade former. Utan spring, hopp och annat.

Efter en lång tid utan längre promenader är båda hundarna nu märkbart trötta och belåtna, och det finns en chans att vi alla kommer att sova gott i natt.

Om jag först lyckas bestämma mig för vilket arbete jag vill presentera…

Vi finns på Facebook och Instagram!