Vad vore livet utan prövningar? Ja, det kan man verkligen fråga sig.

Igår vaknade man upp efter alldeles för få timmar med sömn och bestämde sig för att ta tag i dagens arbete. Snön som föll tidigare under kvällen skulle till varje pris bort.

Men först behövde kroppen lite kaffe. Därefter pälsade man på sig och traskade ut i förrådet. Utan några som helst problem startade ATV’n, och sakta men säkert blev vägen snöfri.

Det finns ett par vägar här i skogen som inte plogas. Jag brukar dock ploga ett spår på dessa för att underlätta framkomligheten för fotgängare.

Med en positiv inställning körde jag in på den knappt 1000 meter långa vägen.

Plötsligt slår prövningen till:

Efter ca 500 meter dog motorn och jag blev ståendes.

Jag försökte starta den, men utan framgång. Mitt första samtal var till återförsäljaren. Dessa vet mycket väl att det varit många problem med just denna maskin, men efter sista åtgärden har den funkat utan problem.

Fram tills nu, vill säga.

Lyckligtvis är det inte samma problem som återkommer, utan det är nya oväntade fel. Denna gång trodde återförsäljaren att det kan vara bränslepumpen som strular.

Föga hjälpte det mig stod ensam och övergiven på en skogsväg. Oavsett fann jag mig själv och kontaktade en markägare och frågade om han kunde bogsera mig hem.

Naturligtvis var han villig att göra detta, och skulle fixa fram något att bogsera mig med och sen komma så snabbt han kunde.

Under tiden jag stod där så fick jag fördriva tiden så gott det gick. Jag provade gång på gång att starta ATV’n, men utan någon som helst framgång.

Men! Efter drygt 20 minuter så startade den plötsligt. Ja, vad vore livet utan prövningar?

Jag vände och körde hem igen, utan att veta hur långt jag skulle komma. När jag väl kommit ut på den redan plogade vägen passade jag på att fortsätta ploga den sista sträckan fram till mitt hus.

I samband med detta mötte jag den markägare som var på väg till min räddning. Jag kände mig både tacksam och skamsen i detta. Tacksam över att han släppt allt han hållit på med för att hjälpa mig, och skamsen över att det visade sig vara helt i onödan.

När jag väl kommit hem så började jag ploga gårdsplanen. Jag tänkte att det var ok eftersom jag ändå var hemma, och skulle något hända gick kunde man enkelt knuffa in ATV’n i förrådet.

Inget hände, och gårdsplanen blev plogad.

Idag testade jag att starta den och det var inga problem.

Ett nytt verkstadsbesök är att vänta

Återförsäljaren vill naturligtvis titta närmare på vad som kan ha orsakat problemet, men jag börjar nästan känna att det även är dags för tillverkaren att engagera sig i detta..

Även om ett fel åtgärdas så vet man ju aldrig vad som händer härnäst, och bevisligen händer det alltid något nytt och oväntat. Återigen befinner man sig i ett läge där man inte känner att man kan lita på maskinen.

När den väl hamnat på verkstaden ska jag trycka extra hårt på att den inte kommer tillbaka hit förrän tillverkaren har gått igenom den ordentligt. Det måste bli ett slut på krånglet nu.

Eller hur?

Vi finns på Facebook och Instagram!