Wilja är 11 månader idag, och då passar det bra att bjuda på något extra gott. Exempelvis ett smaskigt märgben och lite extra gos!

Det hade varit trevligt att bjuda henne på en långpromenad, men hon haltar fortfarande.

Återigen har man kollat över henne, men kan inte hitta någon direkt orsak till hältan. Wilja är ju ett litet yrväder, så det är inte konstigt om hon gör illa sig när hon far runt.

Fortsatt vila gäller därför, och i morgon ringer jag till veterinären. Jag är ganska säker på att det kommer att gå över av sig självt, men det skadar inte att dubbelkolla.

Hon är i alla fall pigg och glad, och får snällt nöja sig med andra aktiviteter nu när promenaderna blir korta.
Några klagomål på detta har hon ännu inte framfört.

Antar att det underlättar när man får söka efter gottgott på det som en gång varit en gräsmatta.

Turbo har inte ont, men han är inte sen med att visa sympatier! “Har hon ont kan hon inte rimligtvis orka söka efter allt godis på egen hand…”

Huruvida håller med om det eller inte är svårt att uttyda, men hon låter även Turbo få en del av godiset.

Ja, Wilja är 11 månader idag, och hon har verkligen blivit en stor och ståtlig schäfer. Det finns hopp om att hon en dag kommer att kunna fylla Debbies tassavtryck!

Samtidigt kan man inte låta bli att sakna tiden när hon inte var mer än en tvärhand hög…

I ärlighetens namn tror jag att även Turbo saknar den tiden…

Här följer en liten bildbomb på Wiljas första tid:

Det är meteorologisk vår nu!

Eller rättare sagt inföll den igår. Med tanke på nattens minusgrader så tror jag att man kan avvakta ett tag med att plocka fram kortbyxorna.

Det är i alla fall en uppmuntrande milstolpe, och den riktiga våren är på väg. Jag är dock förhållandevis säker på att man innan dess vid minst ett tillfälle kommer att vakna upp till ett snötäckt landskap.

Det är dock övergående, och snart lär man vakna upp till ljuvlig fågelsång och se hur omgivningen sakta vaknar till liv.

Vi finns på Facebook och Instagram!