I stormen Ottos fotspår kunde man ana ytterst lite förödelse här hemma på Hundgården. Tacksamt nog.

Däremot gick strömmen ca 17.30 igår, och kom inte tillbaka förrän ca 10.00 idag. Ett så långt strömavbrott är ytterst ovanligt här hemma, men tacksamt nog var man ändå förberedd på det.

När jag kom hem från kvällspromenaden med hundarna så såg jag att ett träd fallit bakom förrådet. Det var inte läge att göra något åt saken då, så det fick ligga tills idag på förmiddagen.

Nu är i alla fall vägen röjd, och veden är uppsågad och redo att klyvas. Det var ju uppskattat att Otto ville hjälpa till att fälla åtminstone ett träd åt mig!

Hur det ser ut längs övriga vägar här hemma i skogen vet jag inte, men det lär man märka!

Vattendunken är utan tvekan en bra investering, och likaså stormköket. Utan dessa hade man inte kunna fixa det där ack så välbehövliga kvällskaffet.

Då det var strömlöst här hemma så kunde man inte titta på så mycket film, så i stället passade man på att läsa. Stearinljus i all ära, men det räckte inte för denna aktivitet. I stället lät jag ficklampan stå igång för att lysa upp tillvaron.

Med facit i hand borde man haft fler batterilampor här hemma, men det får eventuellt bli en investering inför framtida stormar.

Ja, det var nog allt som följde i stormen Ottos fotspår, och man känner sig tacksam!

Hur har ni klarat er i blåsvädret?

I ordningens tjänst!

I kväll är det dags att jobba igen, och det ser ut som att man faktiskt skulle kunna cykla. Vindbyarna blir allt mildare och den motvind man lär få på vägen hem kommer inte att vara ett problem.

Dessvärre har jag sovit väldigt dåligt i natt, och det finns en risk att man ändrar sig i sista stund. Om jag lägger på ett kol här hemma så hinner jag kanske bli färdigt med det mesta, så att jag kan koppla av och sova ett par timmar.

Det är onekligen något man hade behövt!

Vi finns på Facebook och Instagram!