Varför har man en klagomur, om inte för att kunna gnälla?

Låt mig dela med mig av gårdagens händelser, och bedöm gärna huruvida det finns tillräckligt med skäl för att klaga…

Foten var lite öm efter gårdagens kvällspromenad, men det var ändå överkomligt. Däremot märkte jag att ryggen började protestera allt mer, men jag försökte bita ihop som den tappra krigare man vill vara.

Kaminen spred ljuvlig värme, och jag ville att den skulle fortsätta göra detta. Av den anledningen tog jag min lilla plastback och gick till förrådet.

Efter att man fyllt den väl gick man sakta mot huset. För att kunna stänga grinden mellan gårdsplanen och hundgården behövde jag sätta ner backen med ved.

Med facit i hand skulle jag inte gjort det.

Det knäppte till i ryggen och jag gick minst sagt ner för räkning. Jag låg mer eller mindre över backen med ved ett tag innan jag lyckats samla och positionera mig så att smärtan var minimal.

Om än brutal.

Varje rörelse skickade våg efter våg av smärta, men jag behövde få in veden till varje pris. Så med armbågen mot knät fick ryggen tillräckligt med stöd för att röra sig framåt.

Sakta men säkert fylldes veden på inomhus.

Jag hade tänkt hämta två backar med ved, men valde att nöja mig med en.

Efteråt tyckte jag att en värmande dusch skulle göra susen för mitt välmående, men även detta fick hastigt ner mig på knä. Utomhus i den kalla vinden.

Varför har man en klagomur, om inte för att klaga…

Vetekuddens välsignelse:

Jag letade upp min gamla vetekudde och slängde in den i mikrovågsugnen, och det erbjöd faktiskt lite lindring medan jag låg raklång på rygg och helt stilla.

Ungefär som om jag vore avliden.

Dessvärre är vetekuddens värme ständigt avtagande, så till slut fick jag lägga den åt sidan.

Febrilt försökte jag hitta en position i sängen som var smärtfri, men utan framgång. Därmed fick jag i stället lägga täcket på golvet, och efter ett tag kände jag mig mycket bättre.

Tyvärr så blev kvaliteten på sömnen minst sagt bristfällig. Jag somnade till vid 04.00 och vaknade ca 90 minuter senare. Efter att man till slut somnat om så vaknade jag vid 09.00.

En halvtimme senare så kravlade jag mig upp från golvet.

Det kändes hyfsat bra, även om det var uppenbart att minsta rörelse i fel riktning skulle innebära en fruktansvärd smärta. Trots detta så valde jag att cykla in till stan.

Kroppen behövde röra på sig, och detta var det minst smärtsamma sättet att göra det på.

För stunden så känns ryggen ganska ok. Den skickar dock ständigt påminnelser om att varje rörelse räknas, och jag har nog aldrig önskat mig en massage mer än just nu.

Orsaken till ryggproblemen är inte helt uppenbara. En bit kan vara det onda i foten, en annan är att det kan bero på stress.

Ett problem återstår: Jag behöver fortfarande hämta ved i förrådet… Ja, varför har man en klagomur om man inte tänkt klaga!

Ljusglimtar i tillvaron:

Foten har blivit mycket bättre, och med ryggont så behöver man inte styrketräna. 🙂

Situationen man befinner sig i nu är tacksamt nog ytterst ovanlig, och jag kan inte påminna mig om att ryggen gjort så här ont på över 10 år.

Mitt i allt detta elände var dock Wilja väldigt hänsynsfull gentemot husse. Hon verkade på något sätt förstå att husse hade råkat ut för något. Hon var extra gosig på alla sätt och vis, och betydligt mildare än vanligt.

Av den anledningen hoppas man nästan på att det onda i ryggen håller i sig…

Tyvärr har jag inga aktuella bilder för dagen som sådan, men detta får duga!

««« facebook – instagram »»»