Jag är nog ingen vintercyklist – i alla fall inte när det snöar…

Med själ i hand så valde jag igår att trotsa väder och faror genom att cykla till jobbet. Ganska snabbt började man ångra sitt beslut, men hade då kommit för långt för att vända.

154:an är väldigt smal i vanliga fall, och ännu smalare när den inte plogas ordentligt.

Efter ca 4 km kunde jag lyckligtvis svänga in på en mindre trafikerad väg, men den var inte heller plogad. För att inte tala om den bristfälliga plogningen av cykelbanor.

Nåväl, jag förstår att vintern överraskar, då det inte precis är något som inträffar varje år vid ungefär samma tid…

Det som vanligtvis tar ca 40 minuter, tog nu i stället 60 minuter.

Visst, jag kan inte sticka under stol med att jag var väldigt nöjd över att ha gjort det, men i kväll tar jag bilen. På så sätt kan jag också fylla alla bensindunkarna och släcka törsten på ATV’n.

Jag är onekligen imponerad av de som väljer att cykla långa avstånd året om oavsett väder! Jag skulle vilja vara som dessa, men jag är nog ingen vintercyklist trots allt.

I alla fall inte i nuläget.

Snön fortsätter att falla, och jag har en känsla av att plogandet tidigare idag är ett minne blott när man kommer hem från jobbet i natt.

Hemma på Hundgården

Wilja har dock ytterst lite problem med väghållningen, men blir däremot besvärad av annat. Exempelvis av att det dröjer innan snöbollen kastas. Eller att hon inte har fri tillgång till fodertunnan.

Annars är hon bara söt och gosig. Mestadels.

När husse jobbar på helgerna så blir det vanligtvis betydligt kortare promenader, samtidigt som man försöker väga upp med annat.

Turbo ser dock inga större problem med att det blir kortare promenader ibland, så länge det finns plats i soffan.

Vilket det naturligtvis alltid finns!

Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig fredagskväll!