Många spadtag senare kunde man äntligen se vissa framsteg. Som av en händelse valde man att fortsätta med detta projekt under senare delen av eftermiddagen.

Man insåg samtidigt att projektet var större än man tidigare trott. Det är mycket som måste grävas bort, och dessutom behöver gången breddas något.

Men vi tar en sak i taget.

Arbetet kan fortsätta i morgon, men i kväll får jag försöka bestämma mig för hur allt ska se ut. Antingen använder jag kantsten mot gräsmattan till, eller så bygger jag en högre planteringslåda där.

Vilket det blir återstår att se.

Här kan man bättre se en del av dagens något blygsamma arbetsinsats – många spadtag senare.

Enligt mina beräkningar kommer plattorna att räcka hela vägen. Eller åtminstone nästan. Det finns en risk att man måste improvisera för att knyta ihop allt med trappan.

Bilden ovan är från den 3 juni, och som vi alla kan se så var inte Wilja direkt stor…

För ett par dagar sen var det 4 månader sen hon flyttade hem hit, och om 3 dagar “fyller” hon 6 månader!

Dagens arbete har förmodligen inneburit en liten nytändning vad gäller engagemanget här hemma, och jag siktar nu på att få klart detta projekt innan vintern kommer.

Bara så att man kan fortsätta på nästa. Och efter det: Nästa. Och så vidare…

Man blir aldrig färdig när man har hus!

Kommande projekt:

Det finns många planer här hemma, och säkerligen lika många som blivit lagda på is. Jag har fortfarande inte bestämt mig om balkongen ska få en trappa eller inte.

En sak är i alla fall säker: Taket ovanför hundarnas ingång ska breddas så att det även täcker utomhusbädden (där Turbo ligger).

Sen är frågan: Ska det byggas ett skärmtak i anslutning till förrådet?
Något som kan fungera både som carport eller utökat vedförråd. Det var tidigare en ganska aktuell plan, men samtidigt fasade jag för allt arbete det skulle medföra.

Kanske nästa år, eller något annat år. Platsen finns ju kvar om man någon gång får lust med det.

Sen behöver jag också byta ut en del av staketet kring den stora inhägnaden.

Ja, ni förstår säkert mitt dilemma. Fortsättning följer i vanlig ordning…