10 år har gått sen startskottet som inledde långpromenaden mellan Kiruna och Ystad.

Efter att så mycket tid har förflutit så är det svårt att minnas allt, men det är och kommer alltid att vara mitt absolut häftigaste äventyr.

7 veckor längs svenska vägar tillsammans med min vapendragare Debbie. Och en faslig massa packning.
1920 km till fots. I ur och skur. I kyla och värme. Osv…

Resan upp till Kiruna påbörjades tidigt på morgonen den 1 juni, och 24 timmar senare nådde man målet: Kiruna centralstation.

Långt innan någon annan var vaken hade man monterat ihop kärran, och packat den med allt som skulle följa med – och sen började man.

Startskottet gick klockan 04.00.

Cykelkärran

Kärran som användes var en specialbyggd cykelkärra som modifierats så att jag kunde dra den med hjälp av Debbie. I härlighetens namn var hon dock inte så mycket för att dra något alls, så uppgiften föll på mig.

När vägarna var för smala eller för trafikerade, eller när det var för varmt, eller Debbie gått tillräckligt långt fick hon åka med i kärran.

Vikten var kanske något överdriven. När kärran var tom vägde den 40 kg, och packningen vägde 40 kg. Debbie, å sin sida, var ingen liten schäfer, och vägde drygt 35 kg. Totalvikten på kärran blev nästan 120 kg när den var fullpackad med hund och annat.

Det är tur att man är envis, för annars hade man aldrig klarat det.

För några år sedan valde jag att låta kärran återgå till kretsloppet, men så här i efterhand ångrar jag mig. Den kärran var unik på så många sätt, och mängden minnen som var kopplade till den är många.

Samtidigt hade det känts dumt att behålla den och bara låta den stå och rosta sönder…

Efter några dagar fick jag dock problem med benen, så man fick göra ett oväntat uppehåll i Gällivare några dagar. När man kände sig något återhämtad fortsatte jag vandringen, dock utan packning. Allt sånt fick i stället följa med i följebilen som kördes av Godistanten, och våra vägar skiljdes efter Arvidsjaur.

Då kände man sig tillräckligt säker på att återstoden av resan skulle gå bra.

Under resans gång träffade jag på många härliga människor som nyfiket frågade vad man i hela friden höll på med… Och jag berättade gladeligen!

Sverige Runt På Cykel:

Det är svårt och tro att 10 år gått sen startskottet, men det är ett obestridligt faktum. Efter 2012 började jag planera för en cykeltur runt Sverige, men den har dessvärre aldrig blivit av. Jag kan nog med säkerhet säga att den aldrig kommer att genomföras, men samtidigt vet man aldrig vad framtiden har att erbjuda.

Drömmen lever fortfarande inom mig!

« « « henrikolsson.eu – föreläsningar finns på facebook » » »

« « « Vad är downshifting för något? » » »