… till det mer hälsosamma måste börja någonstans…

Förvisso ger träningen resultat, men än ser man dock inte någon direkt skillnad när det kommer till vikten, trots att jag under en tid försökt äta allt bättre.

Som stor vän av skräpmat är dock omställningen ganska stor och man får ta små och nya steg var dag i kombination med träning, och idag fick middagen bestå av ett par små köttbitar med en “ansenlig” mängd grönsaker.

Frukosten bestod dock av en banan och 5 dl vatten efter träningen, och lunchen var beklagligt nog identisk.

Suget kring middagen tvingade mig dock att välja något från djurriket också, men tanken är gradvis att minska den del som springer fritt till förmån för det som man kan odla hemma.

Min målvikt är som vanligt 85 kg, men morgonens vägning visade på hela 92 kg, vilket visar att man slarvat alldeles för mycket den senaste tiden (långt innan jul).

Mitt träningsschema löper vidare och det finns ändå en känsla av att man rör sig åt rätt håll, trots att man tvingats flytta fram mållinjen gång på gång.

Fast loppet är ju inte över förrän man kastat in handduken, och i detta hus kastas inga handdukar.

En lösryckt bibelvers får trösta tills vidare: “Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” [Matt 7:13-14]

Självklart talar inte Jesus om viktnedgång, men versen var ändå på ett komiskt sätt talande i den rådande kamp jag stå i…