… men klockan fick äntligen gehör för sitt ihärdiga larmande denna morgonen.

Ganska snart efter att man kommit ur sängen så förstod hundarna vad som var på väg att ske, och deras iver gick inte att ta miste på.

Dock får man alltid försöka vara extra tyst på morgonen, men det är verkligen inte så lätt när Fjant börjar ladda upp och springer ut och in genom luckan i hopp om att husse ska bli klar fortare.

Men till slut fick han precis som han ville, och med raska steg försvann vi bort från strålkastarljuset på gårdsplanen och in i mörkret med endast en pannlampa som ljuskälla.

Man kan nog säga att vi var ute i god tid, för när vi kom ner till 154:an så låg vägen helt öde, bortsett från en bil som passerade oss.

Nu är vovvarna både trötta och nöjda, och får en chans att hämta andan och dricka vatten innan det är dags att servera frukosten.

För egen del så tar jag tillfället i akt att inleda dagen med lite läsning innan dagen gryr.

Önskar er alla en riktigt härlig söndag!