Den här morgonen ringde klockan redan vid 04.15, och efter några minuter stod jag och två ivriga vovvar vid grinden – redo att bege sig ut på en 10 km lång promenad!

Vid detta tillfälle gjordes aldrig någon reflektion över dagens datum, och vid hemkomsten fick vovvarna hämta andan medan en annan fortsatte med sitt egna träningsschema.

När det sen vad dags för frukost råkade jag av en händelse kolla flödet på Facebook, och ser då bilden ovan – i samband med detta inser jag också att det idag är 5 år sen man fick följa sin bästa vän Debbie fram till regnbågsbron.

Debbie var ju en hund som gjorde väldigt djupa tassavtryck i hjärtat, och trots att förlusten var tung att bära kunde man samtidigt glädjas åt alla underbara minnen.

Och det kommer jag alltid att kunna göra!