… men den här gången var det faktiskt inte mitt fel!

Igår kväll hade jag ett pass på Bratt i Falkenberg, och då vädret varit fördelaktigt ansågs det vara en god idé att välja cykeln som transportmedel.

Enligt klart.se så skulle det börja regna vid 6-tiden under morgonen och den tidigare utlovade åskan hade tagits bort, något som motiverade mig ytterligare att faktiskt välja cykeln.

En knapp timme in på passet kunde man på långt håll se blixtar, och det var ungefär då man kom ihåg att det inte går att lita fullt ut på en väderleksprognos.

Sen kom regnet under senare delen av passet.

02:58 fick jag ett sms från Godistanten om att det åskade och blixtrade ganska bra över hundgården, så pass att hon fått gå ner och släppa in hundarna till sig och ganska omgående tog Fjant plats bredvid henne i soffan – och där blev han liggandes tills att husse kom hem med andan i halsen.

Lyckligtvis klarade jag mig från regnet under resan hem, men man var ändå ganska fuktig när man kom hem, men det beror mer på ett självförvållat och otränat tillstånd.

Oron för lilla Fjant gjorde att cykelturen hem kändes oändligt lång, trots att den bara var knappa 15 km.

Men nu är man i alla fall hemma och Fjant ligger och sussar tryggt bredvid mig i soffan, samtidigt som Turbo (å andra sidan) inte riktigt verkar kunna bry sig mindre…

Lyckligtvis blir inte Fjant helt panikslagen när det åskar, utan mer orolig och rastlös, men det känns ändå angeläget att kika närmare på problematiken för att underlätta tillvaron för honom.

Men först måste jag göra mig besväret att skramla lite med matskålarna för att varsko dessa om att frukost vankas, och sen är det dags för mig att avsluta dagen och krypa till kojs!

Önskar er alla en riktigt härlig söndag!