Resan ner till Halmstad gick bättre än jag trodde, och “kylan” var egentligen bara besvärande innan man fått upp tempot och cirkulationen i kroppen.

Hemresan däremot: Ja, man var väldigt nära att ringa efter skjuts några gånger.

Inte så mycket för att jag var trött, utan mer att man hade en lättare huvudvärk, och färdkosten var slut innan man ens kommit halvvägs.

Men samtidigt är man ju envisare än en gammal åsna och fick helt enkelt gilla situationen man frivilligt satt sig i – och fortsätta trampa efter bästa förmåga!

Det var i alla fall riktigt skönt att efter nästan 2 timmar på sadeln kunna rulla in på gårdsplanen och mötas av välkomnande skall från mina små busar!

Hoppas att ni alla får en lugn och härlig söndag!