Sen vedförrådet byggdes har en presenning skyddat veden från regn, men hur hårt man än försökte spänna duken bildades stora pölar här och där, och på sina ställen började det läcka.

I morse kunde man dock äntligen börja ta ner presenningen och förstärka stommen med reglar innan man bit för bit kunde lägga på det nya plasttaket.

Det är kanske inte ett av mina bästa jobb, men det viktigaste är att det inte läcker in…

När nu detta är färdigt är det dags för mig att fortsätta med nästa projekt, och det är att snygga till gårdsplanen med vägskrapan…

Skulle det nu sen visa sig att solen är framme tillräckligt mycket så att gräsmattan torkar – ja, då får jag väl klippa den också innan man börjar röja i hundgårdarna!