Minnesvärt!
Det har snart gått 3 år sen Debbie och jag tvingades gå skilda vägar, och fortfarande finns det stunder då saknaden blir besvärande – trots alla vackra minnen.
Denna lilla schäfertik som följde mig troget vid min sida genom mängder av galna upptåg.
Hon var på alla tänkbara sätt den perfekta hunden, medvandraren, beskyddaren och gosegrisen, även om det fanns dagar då ett utkast till en blocketannons skrevs.
Men det blev aldrig mer än ett utkast, för lika snabbt som vi blivit ovänner blev vi vänner igen.
Hon satte mallen om hur en hund i min ägo ska vara, och på ett nästan orättvist sätt har samtliga hundar efter henne jämförts efter den satta mallen. Utan att passa in.
Man måste dock nämna att samtliga hundar efteråt skapat sina egna mallar: Fjant med sin lekfullhet, Turbo med sin glada och översociala sida, Aqua med sin trogna sida.
Men det vore felaktigt att komma med påståendet att den mall Debbie satte ändå inte används för att granska och jämföra samtliga hundar som kommit efteråt.
Efter att hon ensam sprungit vidare över regnbågsbron märkte jag en ganska stor annan stor skillnad, bortsett från den bedövande tomheten och saknaden:
Jag kände mig en kort tid efteråt otrygg i mitt eget hem, då den enda “vakthund” jag hade då var Fjant – och som många av oss vet skulle han på sin höjd slicka ihjäl en inkräktare.
Debbie hade tagit på sig rollen att skydda mig och hemmet på ett väldigt effektivt sätt, och jag litade till fullo på hennes bedömningar rörande eventuella faror.
Hon var Debbie. Schäfertiken. Min bästa vän.
Debbies sista två år i livet bestod av en välförtjänt pension, tills jag en dag fick fatta det allra svåraste beslutet som hundägare:
Beslutet om avlivning.
Det är oerhört tungt att behöva vara den som säger “det är dags för dig att gå vidare”, när allt man egentligen vill göra är att krampaktigt hålla fast sin trogna vän.
Helst för evigt.
Blades Debbie
2005-06-12 – 2014-11-25
Att ta farväl av ett husdjur är verkligen sjukt jobbigt och så himla fin hon var! Kramis
Netti Starby
2017 09 18 || 06:30
Förstår din saknad och den kommer alltid att finnas där. Jag kan än idag höra min Catcha, hennes speciella rörelse…ibland får jag för mig att min kisse Cesare är en reinkarnation av Catcha, för trots att Cesare är kisse så är han i mångt och mycket väldigt lik Catcha. Kramiz
Mona Birgitta Wejernvik
2017 09 18 || 07:07
Åh vilket fint inlägg och jag förstår helt din saknad! Jag tror att saknaden efter sin bästa vän aldrig kommer att försvinna och så länge som saknaden finns där så kommer man heller aldrig sluta att jämföra. Man vill ha en som ersätter till 100% men det kommer man aldrig hitta, för alla är individer och unika <3
Denise
2017 09 18 || 09:36
Ja du… man kommer alltid att sakna en god vän!Dom finns i våra hjärtan!
Ha en bra vecka vännen!
Kram!
Yvonne Bengtsson
2017 09 18 || 09:37
Det är också en gåva att kunna hjälpa sin bästa vän över på andra sidan….men visst är det tungt och saknaden blir alltid stor, fina minnen vårdas och fyller hjärtat.
Fina Debbie <3
jag förstår detta med mall och jämförelse, det går inte att ersätta den stora kärleken, men omedvetet söker man.
Som jag gjorde efter min förra häst Brigade, med tiden förstod jag varför Ava var så in i h-e jobbig, men när jag slutade jämföra och hon fick komma ut ur Brigades skugga och chansen att visa vem hon egentligen var, visade hon en helt annorlunda och underbar sida.
marianne
2017 09 18 || 10:18
Nu har jag varit och fått massage!
Ska till Älvkullen när jag har druckit kaffe.
Ni kan stå upp och plocka plommonen
Kram!
Yvonne Bengtsson
2017 09 18 || 14:52
Åh va tungt. Det är det värsta med att ha djur 🙁
NICOLE
2017 09 18 || 16:06
Alltid tufft att behöva välja det beslutet kring sin bästa vän.. 🙁
Anita
2017 09 18 || 17:14
så fint skrivet! beklagar sorgen, fina bilder 🙂
Pauline
2017 09 18 || 19:05
SV Ja det stämmer verkligen 🙂
NICOLE
2017 09 18 || 19:39
Ohh förstår dina känslor, april 2015 fick vi ta bort vår älskade labrador & det är så otroligt stor saknad efter honom, sorgen lägger sig aldrig även om den “dämpats” eller ja har den det
Superfin er vovve var
Mirre
2017 09 18 || 22:01