… väntar de sällan för länge!

Efter ett långt dygnspass kunde jag slutligen rulla in på gården med ett envist dammoln hack i häl, och snart stod det klart i flocken att något extra gott fanns bland husses kassar.

Ganska omgående delades märgben ut till samtliga, och i ett sådant läge är det inte lika viktigt att pussa på husse som det är att snabbt försvinna ut i hundgården med det goda.

Fjant var dock den smartaste av dem och följde med husse in för att inmundiga sin gåva på den svala hallmattan, för att samtidigt kunna hålla koll när husse packade upp.

För man kan ju aldrig veta om det döljer sig något mer gott bland alla kassar, och som i alla lägen i livet är det “först till kvarn” som gäller…