Jag hade precis fyllt 12, och min tid som Ludvikabo skulle ganska snart ta slut då familjen skulle flytta ner till Falkenberg – och jag var tydligen tvungen att följa med…

Under den tid då jag gick i fjärde och femteklass på Kyrkskolan i Ludvika började jag spela fotboll med några betydligt äldre än mig som spelade varje torsdag(?) mellan 07.00 – 08.00 i sporthallen.

Eftersom min klass hade gymnastik i samma hall kl 08.00, så gjorde det inte så mycket att gå upp lite tidigare för att vara med och värma upp med fotboll.

Jag vill gärna tro att jag, trots man var liten och klent byggd, ändå kunde bidra med något till de andra.

På min 12:e födelsedag ordnade jag det så att min morsa kom dit och bjöd alla på smörgåstårta, och efter det fick jag den här gamla boken som ett tack och ett varmt minne från den tiden.

Jag har fortfarande kvar boken, och jag vet inte riktigt varför, men kanske är det på grund av vad som återfinns när jag öppnar boken:

Gamla bilder på de som var med och spelade fotboll, deras signaturer och en kortare hälsning som alltid får mig att längta tillbaka till barndomsåren.

“Henrik, du lille morgonpigge färgklick
I två år har du gett oss alla en kick
I konsten att slå tunnel och sparka boll
Och att åldern inte spelar någon roll”

– Från gänget Morgonpigg

Jag har inte läst boken och kommer förmodligen aldrig att göra det, men drygt 26 år senare är den fortfarande ett varmt minne från en svunnen tid.

Den har blivit kantstött efter alla gånger jag tvingat med den i en flyttlåda, och den har alltid prytt min bokhylla i brist på andra böcker – och så kommer det att förbli även i framtiden.

Det var med sorg i hjärtat som jag den sommaren tvingades skiljas från mina vänner, men de gav mig också löftet om att jag fick komma tillbaka “när-helst det passar”.

Så… drygt 26 år senare så vore det kul att på något sätt få kontakt med dessa personer igen, och jag undrar därför om du kan hjälpa mig med det!

Jodå, man spelade fotboll trots att man hade brutit höger arm…