Det har egentligen aldrig funnits någon anledning att inte genomföra en manlig sterilisering då jag aldrig velat eller känt något större behov av att skaffa egna barn.

Mina svansbarn duger gott och väl åt mig idag, och i ett framtida förhållande där även tvåbenta finns är jag beredd att göra vad som krävs för att bli en bra förebild på alla tänkbara sätt.

Och dessa barn skulle naturligtvis värderas lika högt som om de vore mina egna.

Med andra ord grundar sig inte mitt ställningstagande i tron att jag skulle varit en dålig förälder.

I grova drag kan man nu säga att det idag bor tre kastrerade hanar under samma tak…

Utdrag från 1177.se:

“Syftet med manlig sterilisering, vasektomi, är att göra mannen permanent ofruktsam genom att i lokalbedövning eller under narkos skära av sädesledarna. Spermierna kan då inte blandas med sädesvätskan. Ingreppet påverkar inte produktionen av det manliga könshormonet testosteron. Därför kvarstår samma mentala egenskaper, sexlust, utlösning, potens, kroppsbehåring och röst som innan ingreppet. Alla som fyllt 25 år har rätt att på egen begäran bli steriliserad.”

Så om jag pratar med en något pipigare röst i morgon så vet vi alla att något gått fel under ingreppet…