Det är bara drygt 3 månader sen hon fick somna…
… men det känns ändå som en evighet, och hennes plats ekar tom – och så ska det förbli.
Häromnatten drömde jag om henne, och mötte hennes glada och lekfulla sida, och fick ännu en gång uppleva hur hon försökte locka mig till lek med att “överräcka” trossen.
Jag sträckte mig efter kameran i hopp om att ännu en gång fånga hennes lekfullhet, men innan jag fick fatt i den bleknade hon bort framför mina ögon.
Och jag mindes varför.
Jag saknar hennes intensiva blick och trofasthet, vissheten om att jag var hennes allt – på samma sätt som hon var mitt.
Ingen tigger längre enträget pizza med knorrande, pipande och stampande i golvet eller på eget bevåg ta en frukt ur fruktskålen när husse uppenbart missat att det är dags för ett litet mellanmål.
Jag saknar hennes ragg från öron till svansspets när hon tydligt skulle visa obehöriga att jag var hennes, och ingen annans. Nåde den som skulle försöka ändra på det.
Jag saknar hennes skitiga tassavtryck på det sällan nytorkade vardagsrumsgolvet, det ”knorrande” ljudet hon gav i från sig när hon hade det riktigt gott.
Jag saknar det faktum att oavsett hur väl man fördelade märgben mellan hundarna hamnade alla alltid hos henne.
Det var inte bara en hund.
Det var min bästa vän, och den ultimata träningskompisen.
Det var min personliga livvakt, och den som tröstade.
Den som fick mig att le, och nu otröstligt gråta…
Förstår att du saknar henne!! Jag har samma sorg efter min trogne vän! ……………………………..Ta hand om “godistanten” Bjud henne på en god middag!
Yvonne
2015 02 26 || 21:27
Du skriver så berörande att jag blir tårögd. Jag vet ju hur mycket hon betydde för dig, man blir så otroligt tight med sin hund. Dom som aldrig har haft nån hund kan inte förstå vad man menar….
Kramar**
Mita
2015 02 26 || 23:20
Det är inte lätt att skiljas och det är svårt att sörja, men sörjer man så har man älskat!
Veiken
2015 02 27 || 01:58
Å jag lider med dig. Saknaden av ens bästa vän är verkligen hemsk & påfrestande 🙁
Det var en väldigt fin tatuering du har gjort, har också en minestatuering efter min schäferblandis.
Mimmi & Urax
2015 02 27 || 07:40
Absolut så gillar vi solen Den är här nu! !!!
Yvonne
2015 02 27 || 10:22
Usch jaaa…den förbenade sorgen efter sin bästa vän =/
Den sitter som en smäck kring hjärtat och klämmer åt ibland så man tror man ska tappa andan!
Min tant börjar ju oxxå komma upp i åren och jag bävar för när den dagen kommer då jag inte vaknar till dessa underbara nötbruna ögon som kikar på mig <3
Kicki
2015 02 27 || 11:04
viss saknad kan inte ens tiden läka..
Kram <3
sussi
2015 02 27 || 14:35
Åh, det är väldigt jobbigt när saknaden är så stark att det värker. Jag förstår dig! När saknaden är som värst är det svårt att tänka sig att det någonsin skulle kunna bli bättre. Om det är till någon tröst så blir det bättre, plötsligt går smärtan av minnena över till att bli varma och glada minnen, som fortsätter ligga en nära om hjärtat.
Svar: Va kul att du ska testa. Gick det bra att få till någon app?
Karin
2015 02 27 || 14:57
så sorgligt och fint på samma gång 🙁
Pauline
2015 02 27 || 16:29
Sorgligt att läsa. Tyvärr har jag också förlorat djur och man blir så ledsen varje gång. Det är liksom så mycket mer än “bara” ett husdjur. Som du skriver så blir det verkligen en vän också. <3
Erica
2015 02 27 || 17:21
Fy så fint skrivet, blir alldeles tårögd!
Denise
2015 02 27 || 20:00
Åh vad tråkigt.. förstår att du saknar henne! kram
Nathalie Tegelstam
2015 02 27 || 21:00
Usch
hemska tanke.
Förstår att du saknar henne jättemycket.
Massa styrke kramar
Maria
God Natt
maria
2015 02 27 || 21:31
KRAMAR!!
Patricia♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ
2015 02 28 || 09:29