Jag saknar dig så…
Vissa dagar är tyngre än andra, men jag antar att det alltid kommer att vara så.
Ibland kan jag inte låta blir att fråga mig hur allt skulle varit om du fortfarande funnits kvar i livet – men det enda jag får till svar är en påminnelse om att en gravsten rests till ditt minne.
Så många år för tidigt, och helt i onödan.
De bilder som tagits på oss är något av det mest värdefulla jag har kvar idag, men jag hade hellre haft dig vid min sida. Jag hade velat visa dig hur jag har det idag!
I stället måste jag ständigt återvända till fotoalbumet för att minnas tider som flytt, och våndas över det faktum att du själv valt att missa så mycket av vad livet har att erbjuda.
Vi hade ju planer på att erövra världen: Du. Jag. Och vår röda traktor.
Jag hatar dig för att du lämnade mig, men jag kommer alltid att älska dig, min bror!
Saknaden kan vara så stor, även flera år efter!
jaana
2012 10 25 || 21:16
Å Han saknar dig med och jag tror han är hos dig och se hur bra du har det. Har du aldrig tänkt på att gå till en som kan prata med dom på andra sidan . Kanske hade fått reda på om han var hos dig och hitta på skit .. Jag tror på det liv på andra sidan . De jag kommer ihåg av din bror så var han en kul prick som du .
veronica
2012 10 25 || 21:16
fy f-n… ortättvis… oförsterligt… finns inga ord… STOR kram skickar jag dej!!
trollet
2012 10 25 || 22:05
Åhhh vad tufft…………
<3
Bibbi
2012 10 25 || 22:17
hvor er det godt vi har minderne i de svære stunder.
Kram til dig
ann
2012 10 25 || 22:34
Jag hoppas att jag aldrig ska behöva känna den saknaden efter någon av mina älskade systrar <3
Emma Härnqvist
2012 10 25 || 23:15
Jag blir så ledsen….För er bådas skull, men jag är helt övertygad om att Han ser/vet hur du har det…Det är min tanke i alla fall…
Visst kan det kännas orättvist, men vad säger man egentligen för att lindra din smärta…ja, jag har inga ord…Men sänder varma tankar/kramar Om……
Snejky
2012 10 25 || 23:37
Både tänkvärda och starka ord
kaffehörnan
2012 10 25 || 23:54
världen är bra rätt orättvis ibland!
linnea
2012 10 26 || 00:04
Så fruktansvärt smärtsamt, och onödigt! 🙁
som om jag skulle skrivit det själv, till min mamma!
Vilken smärta att förlora sin anhörig på ett sådant sätt….
Man blir både förbannat och ledsen, allt på en gång…Värst är nog att man aldrig mera har en chans att prata ut om saker som var oklara…Min mamma och jag var ovänner när hon tog sitt liv…Jag har endå inte, efter tjugo år, vågar släppa fram alla ilska…
Vill bara skicka dej en hög med “jagvethurduhardet-kramar”…/Sölvi
sölvi
2012 10 26 || 00:40
jo, det är nog just precis så man känner i en sådan situation
styrkekramar till dig <3 <3 <3
ansepanse
2012 10 26 || 11:27
KRAM!!!
tess
2012 10 26 || 14:00
Vackra, starka känslor som tar och ger. Det är genuin kärlek när den är som starkast, mest plågsam och påtaglig.
Kramar om smärtan
Malin-Charlotta
2012 10 29 || 08:50