Öppenhet för andlighet…
Andarnas hus...
Det känns som att fler och fler människor tror på spöken, och fler och fler säger sig ha träffat på dessa någon gång under livet. Vissa blundar helt för möjligheten att människor kan gå igen, men samtidigt händer väldigt mycket som är svårt att förklara och i sådana sammanhang kanske det är lättast att kalla det för spöken.
Jag har alltid haft en viss dragning till det övernaturliga, och som liten var veckans favoritstund när mamma berättade spökhistorier för mig och min bror. Det är något särskilt med det oförklarliga. Fotsteg på vindar, dörrar som öppnas och stängs, möbler som flyttas… Ja, i andarnas värld är allt möjligt.
Det sägs att det finns ett spöke i Emmelies hus. Anna ska hon visst heta. Hon lär ha gjort sig hörd flera gånger, bland annat när vi var där och arbetade på huset. Emmelie var ensam på vinden medan vi andra arbetade med fasaden. Fotsteg hördes, och Emmelie trodde först att det var någon av oss, men när hon insåg att hon var ensam i huset valde hon att gå därifrån…
Det okända kan vara både spännande och skrämmande. Man vet inte vad man har att göra med, och kanske är det just det som får folk att försöka locka fram spöken, andar, änglar, demoner eller vad man nu vill kalla det.
Mitt hus (där jag och Emmelie bor) har anor från slutet av 1800-talet, men till min stora besvikelse sker inte något övernaturligt alls. Varken spöken, andar, änglar eller demoner visar sig. Fast kanske är det som det beskrivs i “En hjärtformad ask” – att spöken är rädda för hundar… och i så fall lär inte något spöke våga sig hit.
Men jag ska inte sticka under stol med att det hade varit lite häftigt om det nu bott ett litet spöke här i huset…
Huhu! Det är spännande och häftigt med spöken faktiskt.. så länge jag ser det på tv, internet, film och läser om det. Men om jag själv skulle stöta på något spöke, eller vad jag ska säga, så skulle jag nog bli rejält skraj tror jag 😐
Om spöken är rädda för hundar, så kommer jag verkligen ha hund resten av mitt liv, för säkerhets skull! 🙂
Svar; Ja.. dom är ju det. Tråkigt bara att dom inte lever lika länge som oss människor 🙁 .
(¯`¬•» ★ J O N N A ★
2010 02 11 || 17:33
har haft en del erfarenheter av andlighet själv… jag blundar sällan. 🙂
sv: hehe, ja visst lockar den! lovar att höra av mej om det inte skulle räcka med de 4-6 inbjudna vakterna (inkl. bestmannen). 🙂
haft en bra dag?
min har varit hektisk. bläääh! serverstrul suger! speciellt när man själv inte orsakat felet och sen inte kan göra nått åt det mer än att invänta ny maskin- och mjukvara.
Henke "Hoppelajnen"
2010 02 11 || 20:19
sv: samma här… hade ont i halsen i förrgår, igår va jag dum nog att träna… men det känns rätt okej ändå… är typ alltid snorig vid den här årstiden oavsett om jag är förkyld eller inte. :/
Henke "Hoppelajnen"
2010 02 11 || 20:45
(jepp)
sv: håller me du, har inte heller tid… men de e la tyvärr sant… :/
Henke "Hoppelajnen"
2010 02 11 || 20:52
haha ja jag förstår detta!
Tack 😀 och lycka till du med.
Händer det något annat spännande snart?
tobie
2010 02 12 || 00:21
Jag tror på dej!
Daniel
2010 02 12 || 12:33
Det går framåt, men bygget har legat lite på is ett tag, svårt att motivera sig i snön och kylan. Men under våren skall hundgården färdigställas.
Nicklas Strömberg
2010 02 12 || 13:50
Tror ABSOLUT att vi har människor omkring oss som gått vidare, har själv haft “besök” efter att min pappa gick bort…hyrde oxxå en sommarstuga från 1700 talet där jag kände av någon, pratade med ett medium som inte visste nått alls men hon förklarade hur huset såg ut och att jag hade en dam med mig som levt i huset…så visst finns det!!
Kicki
2010 02 13 || 08:32
[…] Öppenhet för andlighet… at Den Stora Vandringen… […]
Rädda Sverige,nu! » Kärlek väntar på dig!
2010 03 19 || 00:48