Tiden tycks gå i en allt mer rasande fart, och när jag nu konstaterat att det endast återstår 6 månader innan start…

… ja, då blir allt genast mer spännande…

Samtidigt som tillgången till tid minskar, ökar inköpslistans längd!

Det är inte helt oväntat, men samtidigt inte heller den bästa av kombinationer.

Styrkt av en värmande kopp kaffe fortsätter jag att skissa i kollegieblocket.

Min penna är som den blindes käpp…

Den planerade utökningen av morgonens promenader har misslyckats, och det har visat sig att 10 km räcker gott och väl.

Mycket träning i kombination med övertid på jobbet har fått mig och inse att jag nått min gräns – för tillfället.

Att riskera att rasera allt pga att jag pressat mig själv för hårt vore synnerligen korkat.

I stället får jag fortsätta att lägga en bra grund tills startskottet ljuder nästa år.

Jag får lita på att jag vinner mer på att vara realist och skynda långsamt.

Det går inte en dag utan att jag planerar och tränar inför vad som komma skall.

Jag försöker lösa praktiska problem allt eftersom, och just nu upplever jag ett väldigt välkommet flyt i allt…

… men även en ovälkommen trötthet – som av en ren händelse!

Det är inte alls konstigt, men jag håller tummarna för att pressen inte blir mer än man klarar av!

Att genvägarna är få har jag redan insett, men man slutar ändå inte söka efter dem!

Eftersom jag uppenbarligen har alldeles för mycket fritid har jag beslutat följande:

Vovvarnas morgonpromenad ska utökas ytterligare med 3 km (på prov).

Därmed hamnar vi på lyckotalet 13 (km) varje morgon. Inte alls illa.

Jag ska dessutom försöka cykla minst 35-40 mil varje månad – något som kan bli svårt under kommande vinter…

Allt detta beror på att jag måste flytta gränserna ytterligare för att klara av nästa års äventyr: Den Stora Vandringen!