Vi tar en pusselbit i taget, och sakta men säkert träder bilden fram. I julklapp fick jag ett pussel av flickvännen och motivet var en bild hon själv hade tagit tidigare.

Utan att avslöja något i förväg, men jag tror vissa redan nu kan uttyda vilka som är på bilden.

Vi började i alla fall igår med lägga pusslet, och som ni ser så har vi inte riktigt hunnit speciellt långt. Men varför stressa när detta är ett perfekt tillfälle att umgås med flickvännen och hennes döttrar.

Att lägga pussel är i alla fall en väldigt behaglig aktivitet, men man behöver pauser. Man stirrar sig blind på varje bit, och tycks ibland inte se något alls. Fast helt plötsligt så glimmar en bit till och man vet precis var den hör hemma.

Och så tar man sig framåt: en pusselbit i taget. Uppskattningsvis så är det ca 700 bitar kvar, så man lär nog inte hinna bli klar än på ett tag. Tveksamt att man ens blir klar i år.

För stunden har jag tagit en ack så välbehövlig paus från pusslet som sådant, och har även tagit mig friheten att arrangera om bitarna något i hopp om att man ska kunna se allt ur en mer givande synvinkel.

Man njuter fortfarande av ledigheten!

Drygt 6 dagar återstår av ”jullovet”, och för stunden känner man sig både tacksam och utvilad. Det är verkligen något speciellt att kunna ta sovmorgon ända till 08.30 på dagarna. Bäst av allt: Man skäms inte ens för det!

Hundarna är onekligen tacksamma över att man varit hemma så här mycket, och jag är tacksam över att få tillbringa en massa extra tid med dessa två..

Vi på Hundgården hoppas att ni alla haft en härlig jul, och vi önskar er en god fortsättning.

Här hittar du oss på Facebook