Förhinder följer mina planer, men envis som man är så planerar man ändå. Igår kväll siktade jag nästan helhjärtat på att ta cykeln till jobbet, och jag kände mig nöjd med planen.

Att man sen inte vaknade förrän alldeles för sent… ja, det är väl smällar man får ta. Det är nog viktigt att påminna sig om att man egentligen bara misslyckats om man helt och hållet slutar att försöka.

Så jag tänker sikta på samma mål även för morgondagen. Vädret ser ut att vara fördelaktigt på alla sätt, då varken vind eller nederbörd är gällande.

Därmed får man i vanlig ordning sätta klockan på 04.00, och hoppas att larmet skrämmer bort latmasken. Cykeln står redo i förrådet, och mössan, handskarna och halsvärmaren ligger där dem ska. Det stora motståndet nu kommer tyvärr av mörkret, men man har ju cyklat under betydligt värre förutsättningar.

Huruvida kläderna kommer att vara tillräckliga återstår faktiskt att se. Det blir antingen en tjock reflextröja eller reflexjackan. Den senare är mindre trevlig att cykla i då den blir väldigt varm, men vem vill frysa i onödan?

Lamporna är laddade, men jag får se till att ta med laddare till jobbet också så att batterierna inte ger upp under vägen hem. Att sånt har hänt tidigare är inte direkt fördelaktigt, men tacksamt nog finns det en backup i ryggsäcken.

“Läggdags” kommer allt tidigare!

Jag vet inte om det är mörkret i sig som gör att man är trött, eller om man fortfarande inte återhämtat sig helt efter den manliga förkylningen. Men att krypa till kojs strax efter 20.00 är inte helt ovanligt här hemma på Hundgården.

Visst ligger man och scrollar lite på telefonen innan man lägger sig för att sova, men klockan hinner sällan bli mycket mer. Redan nu börjar man känna hur ögonlocken blir allt tyngre – och man är samtidigt inte ens färdig med alla “måsten”.

Så avslutningsvis önskar vi på Hundgården er alla en riktigt trevlig kväll!

Här hittar du oss på Facebook