Jag ångrar mig inte – i alla fall inte i efterhand.

I morse brottades man som vanligt med om man skulle ta bilen eller cykeln till jobbet. I sista stund så vann cykeln efter att jag noga kollat väderleksprognosen.

Enligt den skulle det börja regna 17.00, vilket var glädjande för mig då jag siktade på att vara hemma 17.15.

Medan jag glatt trampade mot jobbet hände dock något som egentligen inte var helt oväntat. Det skulle visa sig att prognosen sakta men säkert ändrades, något jag var lyckligt ovetandes om.

Nu skulle det i stället börja regna ett par timmar tidigare. Smått frustrerad yttrade man några mindre trevliga ord inom sig.

Under arbetsdagen höll man noga koll på vädret, men någon förbättring i prognosen dök aldrig upp. När det väl var dags att sätta sig på sadeln var det lyckligtvis uppehåll. Efter drygt 10 km kände jag några droppar, men dessa var blott tillfälliga. Efter kanske 5 km återvände dock regnet i en mer omfattande skala, och den höll i sig under resten av resan hem.

Förvisso var man något förbittrad över detta, men samtidigt finns en ljusglimt i allt: Jag cyklade, och regnet blev inte så illa som jag först trott. Hade jag däremot sett att det skulle börja regna tidigare hade jag troligtvis aldrig valt cykeln. Så på något sätt kändes det ändå som att jag vann.

Ovädret närmar sig!

Eller ”oväder” är kanske fel ord – men regn i alla fall. Således kommer man att ta bilen i morgon. Det innebär också att det är en helt perfekt dag att passa på och handla. Helgen närmar sig med stormsteg, och det finns naturligtvis planer. Om än något obekräftade, men jag håller tummarna hårt.

Så håll i hatten alla ni som kommer att få uppleva resterna av Kirk.

Här hittar du oss på Facebook