Bollen kastar inte sig själv, och det är naturligtvis ett stort problem för Wilja. Ibland hjälper husse henne, men jag är inte villig att kasta bollen om och om och om igen…

Wilja har ganska svårt att förstå detta, men hon ger inte upp.

Tålmodigt försöker hon locka husse till lek på alla tänkbara sätt, och ibland lönar det sig.
Till hennes stora glädje!

Det är tyvärr lite svårt att kasta bollen samtidigt som man tar bilder, men man kan alltid försöka! Wilja tycktes i alla fall uppskatta att det var lite besvärligt, för då fick man kasta bollen ännu fler gånger…

Just nu ligger hon ute i hallen och vilar, så jag vet att hon är nöjd. I alla fall för stunden.
Snart lär hon återigen inse att bollen inte kastar sig själv, och då kommer man att känna hennes nos buffa en i sidan.

Man tog sig till och från jobbet…

… med hjälp av cykeln, men jag kan ärligt säga att det var tungt att trampa hem i natt. En närmast ovanlig trötthet hade infunnit sig, och jag ångrade nästan att jag inte kört bil.

In till stan går alltid snabbt och lätt, men hemåt går det alltid uppåt. Strandbaden ligger två meter över havet, och mitt hus ligger 115 meter över havet.

De sista tre kilometrar man ska trampa går från 30 meter över havet och uppåt. Det känns just då som att man cyklar rakt upp, och det går inte speciellt fort.

Men hem kommer man alltid…

Så länge dessa drygt 16 km avverkas under 60 minuter får jag nog vara nöjd! Av någon anledning tycks man inte förbättrat tiden, trots alla gånger man cyklat. Bortsett från tillfällen när man haft en rejäl medvind hem, men den förmånen kan man inte alltid dra nytta av.

Förhoppningsvis har man lite bättre fart på vägen hem i natt…

Här hittar du oss på Facebook och Instagram!