Många steg blir det längs olika vägar, och Wilja har inga problem att gå fint bredvid husse längs 154:an. I alla fall inte när det bara är hon och jag.

Är Turbo med så blir det lite mer drag i linan.

Turbos flexikoppel är 3 meter längre, och hur hon är försöker kommer hon aldrig i kapp honom.

I kväll fick Turbo stanna hemma och smaska på ett tuggben medan jag och Wilja begav oss ut i mörkret. Därför kunde hon få låna hans koppel i stället…

Drygt 6 km blev kvällens promenad, och just denna rundan är min absoluta favorit.

Den är inte för lång, och den är inte för kort – utan precis lagom för ivriga vandrare ett par gånger i veckan. Dessutom går ca 5 km av den längs skogsvägar, så man slipper all trafik.

Att den sen är någorlunda formad som ett hjärta är bara ett gulligt plus i kanten.

Det börjar dock snart bli dags för Wilja att vänja sig vid något längre promenader, och nästa steg blir drygt 7 km i stället.

Det är i alla fall tveksamt att man kommer att dra med henne på toklånga vandringar, men minst 10 km ska hon få genomlida någon gång under sitt liv.

Jag minns de långa morgonpromenaderna på 16-20 km som Debbie och Bagheera fick genomlida. I ärlighetens namn vill jag själv dock inte utsätta mig får sånt i nuläget.

Man får nog ändå anse att 6-10 km ger tillräckligt med fysisk träning för både mig och vovvarna. Många steg blir det ju ändå…

I morgon vilar vi (eventuellt)

Jag har en del annat att göra i morgon, så det lär inte bli något cyklande under dagen. I stället får man ta bilen in till stan för att uträtta några ärenden, och då kan man alltid passa på att ta med sig lite skräp till återvinningscentralen.

Det finns inte direkt några större mängder, men allt skräp som försvinner är uppskattat.

Eftersom jag kör bil i morgon finns det en ganska överhängande risk att jag råkar få med en pizza hem, men det är ett perfekt sätt att motivera sig själv att träna mer.

I övermorgon!

Vi på Hundgården önskar nu er alla en riktigt god natt!