… söker ibland motivationen upp en.

Mitt nuvarande sovrum har ju tidigare varit ett gästrum, och med tiden har saker ställts där i väntan på att någon ska gå igenom och sortera dessa – men som vi alla förstår blir det aldrig av.

Det är lättare att stänga dörren och låta dagarna gå.

I går kväll märkte jag dock att Turbo visade ett ovanligt stort intresse för vissa delar av sovrummet, och man insåg då snabbt vad det hela handlade om:

En mus hade letat sig in i min boning.

Sovrumsdörren stängdes omedelbart medan jag och Turbo påbörjade den intensiva jakten på en ack så liten varelse, och för att underlätta sökandet började jag samla ihop lådor, kassar och annat som förhindrade ett smidigt eftersök.

När man försäkrade sig om att musen befann sig längst in i rummet öppnade man dörren och ställde ut lite saker, och sen stängdes den snabbt.

Så höll jag på ett tag medan Turbo höll inkräktaren i schack.

Till slut var golvytorna fria från lådor och annat, och man insåg plötsligt att musen var spårlöst försvunnen.

Efter lite sökande kunde man konstatera att den på något sätt gömt sig mellan dubbelsängens madrasser, och då man särade på dessa kunde jakten fortsätta.

Turbo var utan tvekan ytterst intresserad av att fånga in musen, och efter en stund fick han också tag på den – till husses stora glädje.

Turbo tar inga fångar, så när han försäkrat sig om att den var död så fick man själv ta på sig handskarna och bära ut den lilla gynnaren.

Efteråt fick man storstädat rummet och kunde sen krypa ner i en nybäddad säng med vetskapen om att det bara blir vi två som kommer att kunna sova i sängen.

Att en mus letar sig in i huset är idag tacksamt nog ytterst ovanligt, men samtidigt får man räkna med att sådant kan hända, speciellt när man bor i ett gammalt hus på landet.

Turbo kommer i dag att belönas för sin insats med ett väldigt smaskigt tuggben!