Genom årens lopp har man avverkat hundratals mil tillsammans med sina hundar här hemma i skogarna, och just denna rundan är min absoluta favorit.

Dels för att den är precis lagom lång och för både mig och Turbo, men ibland kan den också bli betydligt längre

Eller kortare.

Allt beror på hur pigg man känner sig, och så tar man naturligtvis hänsyn till dagar då det inte skadar att faktiskt unna sig en vilodag, och då blir promenaden väldigt kort.

Vi ligger bra till med våra promenader i alla fall, men är det något jag saknar just nu är det möjligheten att dra nytta av cykelns alla fördelar.

Is, modd och dåligt plogade vägar in till stan gör att man får avstå från att nyttja cykeln tills vidare, men om man vågar tro väderleksprognosen så kommer det snart att bli plusgrader.

Och då lär man passa på att ta sig en eller några cykelturer innan det blir halt igen.

För trots det trevliga sällskapet Turbo erbjuder så är ändå cykling min stora passion här i livet, vilket framgått mer än en gång på denna sida – kanske mest när jag beskrev hur mitt liv som cyklist inleddes.

Nog för att jag begav mig ut i trafiken tidigt, först med 3-hjuling och sen med en riktig cykel så kan man nog ändå säga att det hela inleddes som passagerare.

Som bilden nedan tydligt visar.

Kortet är taget i juni -78, och med storebror vid tramporna fick jag som en 13 månader gammal sötnos åka med, men huruvida jag räknades som passagerare eller last går nog att diskutera länge och väl.

Det finns tyvärr väldigt få bilder på mina första år som cyklist, men i inlägget jag länkade till ovan hittar vi nog det första kortet på mig.

Som togs av en journalist den 1 maj, 1983. 4 dagar innan man fyllde hela 6 år.

Jodå, på den tiden cyklade barn i trafiken. Och utan hjälm!

Jag använder förvisso inte hjälm idag heller, men det finns åtminstone reflexer och ringklocka på min nuvarande cykel.