Efter mycket om och men så har jag lyckats fixa videoklippen på Fjant och Turbo, och jag hoppas att dessa skänker er samma mängd med glädje och tårar som mig.

Fjant och Turbo var verkligen väl synkade i lek och bus på ett sätt jag aldrig tidigare sett hos några av mina tidigare hundar – och det gör också saknaden efter Fjant större.

Turbo skulle må bra av en kaotisk kumpan, men ingen av hundarna som varit här efteråt har tydligen inte kunnat ersätta Fjant.

Samtidigt skänker det tröst i att han fick ett långt och bra liv här hemma, även om man naturligtvis önskat att han kunnat stanna ytterligare några år.

Klippet är från 2019-10-19:

Nästa klipp är något mer känslosamt, eftersom det togs i början av januari 2021 – bara ett par veckor innan Fjant blev så sjuk att jag fick låta honom somna in.

Men den glädje han visade var utan tvekan oerhört uppmuntrande:

Lyckligtvis har jag mängder av olika klipp på när dessa två röjer runt som galna här hemma, och dessa kommer alltid att bidra med både glädje och sorg.

Visst kan man fundera över varför våra trognaste av vänner endast finns med oss under några “få” år, men samtidigt ställs man inför denna fråga:

Hur mycket glädje har inte mina nuvarande änglahundar bidragit med genom åren?

Klippet nedan är från 2019-01-15:

För Turbos del kan jag inte riktigt bestämma mig för om det är bättre att låta honom vara ensam, eller om jag ska försöka hitta en ny lekkompis.

Som många av er vet så blev Rex’s vistelse alldeles för kort, men varför inte också visa ett klipp som tydligt visade en begynnande vänskap mellan dessa två:

Kan hjärtat göra annat än smälta när man ser Turbo varsamt locka den lilla schäfervalpen Rex till lek och bus?

Detta var några korta klipp man lyckats fånga här hemma, och jag hoppas att dessa i alla fall får er att dra på smilbanden en kall vinterdag!

Jag hoppas inte att ni har några större problem med att se videoklippen nu när jag länkat dessa från YouTube i stället.

“Buffrandet” blev lite väl irriterande när klippet låg uppe på hemsidan…