… är det ändå alltid skönt att rulla in på sin egen gårdsplan och mötas upp av en vovve som alltid välkomnar en på bästa tänkbara sätt.

Att sen få ta av sig skyddsvästen är verkligen en känsla av befrielse, och trots att det ibland kan bli olidligt varmt så är den utan tvekan värd sin vikt i guld.

När man väl tagit sig ur uniformen och bytt om är nästa steg alltid att tända kaminen för att återfå den värme som försvunnit under ens frånvaro, och detta följs naturligtvis alltid av ett värmande mål med mat för en hungrig arbetare.

Och inte att förglömma: Kaffet efteråt!

Normalt sett brukar jag gå ut med Turbo direkt när jag kommit hem, men man har fått insikten att om man väntar med promenaden tills efterföljande kväll blir den både längre och mer givande för oss båda.

Just den här natten sitter man dessutom och slötittar på “Fraiser“, och det är en gammal serie man hade förmånen att kunna se under sin ungdom – och den passar min humor perfekt – speciellt med tanke på att språket är betydligt mer vårdat än i senare serier.

En annan serie jag hoppas på att kunna se igen någon gång är “McGyver“. Den växte man mer eller mindre upp med, men än så länge har varken Netflix eller ComHem tyckt att den varit bra nog för att ha tillgänglig.

Eller varför inte “En röst i natten“?

Annat är det med serieproducerat trams som handlar om vampyrer och zombies…

Men nu ska man inte tillåta sig själv att förbittras av ett dåligt utbud på olika streamingtjänster.

Man är förvisso ganska trött när klockan närmar sig 03:45, men om du sett någon av dessa serier får du mer än gärna berätta vad du tyckte om dessa!

I övrigt finns inte så mycket mer för mig att raljera kring, utan nu är det hög tid att krypa till kojs – så jag önskar er alla en riktigt god natt!