Efter en god natts sömn vaknade man upp utvilad på rätt sida av sängen, och livet kändes ack så underbart.

Den manliga förkylningen var uppenbart över, och man hade till fullo kunnat tillgodogöra sig sömnens alla fördelar utan några onödiga avbrott.

I samband med att morgonkaffet förtärdes började regnet falla så smått, och planen på att cykla till stan övergick sakta till plan “B” – att ta bilen i stället.

Men efter att ha överlagt saken noga fattades beslutet att cykeln ändå var det bästa transportmedlet, och blöta kläder torkar ändå snabbt om man hänger dessa ovanför kaminen.

Med mina bästa skor och en hyfsat tät jacka påbörjades cykelturen in mot stan. I motvind.

Efter ca 10 km insåg man att varken jacka eller skor var utformad att tåla den mängden fukt, men att vända 5 km innan målet fanns inte riktigt med i planen.

Så man fortsatte, och försökte samtidigt undvika vattenpölarna efter bästa förmåga, och drygt 40 års erfarenhet som cyklist.

Väl framme vid ICA Kvantum var man mer eller mindre som en dränkt katt, och även om återresan hem skulle innebära fördelen av ‘medvind’ visste man att varje plagg kroppen bar skulle behöva bytas ut mot något torrt.

Snabbt!

Det vore lögn och påstå att man lever efter talesättet: “Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.”

Att cykla drygt 30 km med regnställ innebär inte att man kommer fram torr – bara svettigare – och i ärlighetens namn föredrar jag nog regnet ändå.

Men nu är man i alla fall hemma, och har bytt varje(!) plagg kroppen bar, och medan kläderna hänger ovanför kaminen försöker jag värma mig av densamma.

Trots allt kan man känna sig nöjd och belåten över det faktum att bilen inte använts sen man kom hem tidigt i söndags morse.

Cykeln är, och förblir, det absolut bästa färdmedlet för ekonomin, hälsan och miljön!