Spökåldern är här…

Man har sett små tecken den sista tiden, och idag fick han fnatt ännu en gång. Den vedbit han tidigare lekt med utan problem låg kvar i hallen när han kom tillbaka.

Ve och fasa! Någon, eller något, är uppenbarligen ute efter att förgöra honom…

Det mörka och intensiva skallet drog till sig min uppmärksamhet, och likt en riddare i skinande rustning, eller åtminstone gamla slitna shorts och en söndrig t-shirt kom jag till hans undsättning.

Liten förstod snart att träbiten inte utgjorde något större hot och han kunde snabbt sansa sig – tills nästa gång han ser något…