Efter ytterligare ett noga övervägande tog vi idag beslutet om att inte behålla Wizzie som jag hämtade på prov igår, och orsaken är följande:

Turbo är trots allt inte helt bekväm med hennes närvaro.

Efter att ha tittat på hur dessa interagerar med varandra, så märks det tydligt att Turbo inte alls känner sig bekväm med henne som han gjort med andra hundar.

Varför det är så vet jag inte, men i likhet med Fjant så är hon väldigt leksugen och det går inte att se minsta tendens till aggressivitet hos henne.

Oron jag däremot känner är att Turbo mycket väl kan säga ifrån om han känner sig allt för trängd, vilket i sin tur vore väldigt olyckligt.

Så i morgon får jag skjutsa hem henne, och därmed avslutar vi tills vidare sökandet efter en kaotisk kompanjon till Turbo, då det är uppenbart att han vill vara herre på täppan här hemma.

I framtiden kommer det absolut att finnas en ny schäferhund här hemma, men inte just nu.

Detta känns naturligtvis jättetråkigt, men samtidigt kan man inte bortse från hur Turbo reagerar, och det verkar som att han under dessa veckor som ensamhund funnit sig i en helt ny roll där han står i centrum.

Bilturer. Alla matrester. Mest plats i sängen. Osv…

Det kanske var själviskt av mig och tro att han ville ha en lekkompis, när det egentligen var jag som ville ha en schäfer i huset – men allting har sin tid.

Nu är det uppenbarligen Turbos tid.

Nog för att man är svag för just omplaceringshundar, men man måste samtidigt tänka på den hund/de hundar man har, och nu har man provat något som tyvärr inte fungerade som man hoppats.

Man önskar dock att allt går bra för Wizzie, och att hon får det hem hon förtjänar.