Det var dags igen…
Ett inbjudande väder resulterade i en ganska plötslig arbetslust, och då underhållet av hundgården varit något eftersatt bestämde man sig för att börja där.
Med fingrar, kratta och spade började bit för bit rensas på ogräs och mossa, men man kan inte direkt säga att man hann bli färdig med jobbet.
Tanken har ju länge varit att man ska börja räfsa gruset minst en gång i veckan, men av någon anledning glöms detta ständigt av – och vips så har man ett överflöd ovälkommen växtlighet.
Ironiskt nog lyser den välkomna växtligheten i växthuset med sin absoluta frånvaro…
Det enklaste att göra nu när det mesta slutat växa är att vara så flitig man kan med krattan, och sen till våren gå loss med ogrässprutan innan man sprider ut nytt grus.
En hundgård måste ju se fin ut!
Ja, hundarna ska ju också ha det bra! ?
Yasmine
2020 11 03 || 18:12
Härligt skönt då man får feelings för det och snyggt vart det ju
Mirre
2020 11 03 || 23:22
Härligt när man känner arbetslusten och får lite fint i hundgården, även fast du inte hann färdigt! 🙂
Hoppas att allt bara är bra med dig 🙂
Carolina
2020 11 04 || 17:35
Tänk om planerad växtlighet växte lika bra som den oplanerade! Kramiz.
Mona Birgitta Wejernvik
2020 11 04 || 18:33
Så onödigt att ogräset växer så bra när det man vill ska växa tar god tid på sej, men antar att det är därför det är just ogräs, för det sprider sej där man inte vill ha det.
marianne
2020 11 05 || 10:57