Av uppenbara skäl använder man själv ingen kam, men det finns däremot ett ganska stort behov av en kam – fast av en något annorlunda sort…

Idag var det dags att sladda vägen igen, men innan man åtog sig den uppgiften så fick man först och främst vända kammen så att den skulle göra ett så bra jobb som möjligt.

Bilden visar ganska tydligt hur hårt den slitits under årens lopp av att släpas fram och tillbaka längs den 1,5 km långa vägen, och om ytterligare några år är det nog hög tid att köpa en ny kam.

Efter ett par timmar arbete var vägen nysladdad och några av potthålen igenfyllda, men trots att ATV’n gjorde jobbet så kände man sig ovanligt sliten efteråt och smått förkyld.

Återstoden av dagen kommer därför att tillbringas i stillhet, och man ser redan nu fram emot möjligheten att kunna gå och lägga sig tidigt.