Är det något jag är svag för så är det gamla förfallna hus, och ju närmare man kan komma desto mer triggas min fantasi kring dess historia.

Hur länge sen var det sen huset blev övergivet, varför blev det övergivet, vem bodde där osv…

Det känns dock som att huset, under sina sista verksamma år, användes mer som ett förråd.

Trots den uppenbara rasrisken hade jag blivit lyrisk av att få tillstånd från ägaren att beträda huset och utforska det närmare, och kanske eventuellt få möjlighet att köpa något av möblemanget, verktygen mm innan det blir förstört för alltid.

Här hemma dekorerar man mer än gärna med detaljer som har någon historia, och som skapades för att hålla – snarare än dagens slit-och-slängprylar.

Som det ser ut just nu kommer dock naturen att obehindrat få fortsätta återkräva ytan tills att det en dag faller ihop helt, eller tills markägaren tvingas riva det pga rasrisken.

Oavsett vilket det blir ser inte framtiden ljus ut för det som lämnats kvar åt sitt öde

Det vore dock väldigt intressant att få reda på mer om husets historia, men först måste man hitta den nuvarande ägaren/markägaren och sen kanske man får tillåtelse att göra en närmare undersökning.

Tills vidare får man nöja sig med det stora antalet bilder som togs på platsen, och vem vet om dessa i sig kommer att avslöja mer om husets historia, eller avslöja några skatter.

Förr i tiden var man betydligt mer hängiven i att söka upp gamla hus, ruiner och annat, men under senare år blir det blott stundens ingivelse som för mig till platser likt denna.

Visst saknar man dock tiden för att kunna göra sådana utflykter lite oftare, men för tillfället finns andra viktigare saker att prioritera framför ett nöje som detta.

Vad känner du själv när du passerar hus som detta? Känns det lockande att kika närmare, eller passerar du det bara som hastigast?

Ha en trevlig torsdagskväll!