Brevet som föll i glömska…
För många år sedan hade jag en brevvän i Brasilien, och även om man redan på den tiden chattade så var det alltid uppskattat att få läsa ett handskrivet brev.
Just denna brevvän fick en väldigt speciell plats i mitt hjärta under den tiden vi hade kontakt, men tyvärr upphörde den av någon anledning.
Jag minns inte varför, men jag har ett vagt minne av att hon flyttade till USA, och samtidigt som jag själv flyttade ganska mycket under åren 2001-2003 så var det nog inte så konstigt att brevväxlingen upphörde.
Genom årens lopp har man ibland undrat hur livet artade sig för min brevvän, men gamla minnen bleknar tyvärr alldeles för fort och ganska snart mindes man bara henne som person – medan namnet glömdes bort.
Av en ren händelse gick jag igår kväll igenom ett kuvert som var fyllt till bristningsgränsen av minnen, men då det mestadels handlade om tragiska minnen har man undvikit att kolla igenom det under alla år.
Men just där låg ett välbevarat brev från henne, och trots att det gått mer än 18 år sen det skickades, och trots alla gånger man flyttat under årens lopp så har just detta brev skonats av någon anledning.
Det var i alla fall en glad överraskning att efter alla dessa år återigen få läsa brevet, även om man samtidigt önskar att man idag kunnat besvara det och återuppta kontakten.
Den möjligheten ser dock inte ut att finnas, så i stället får man vara tacksam för den gamla vännen som finns någonstans där ute i stora världen.
Idag har jag inga brevvänner, och även om man ibland kan sakna den formen av kommunikation är det nog tyvärr en aktivitet som tillhör det förflutna.
Men vem vet vad framtiden har att erbjuda..?
Idag kommunicerar man ju (dessvärre) uteslutande via e-post och messenger, men kontakten med nya bekantskaper är fortfarande givande.
Vilket föredrar du? Handskrivna brev eller e-post mm?
Leta upp din vän på Google.
Här är det mulet idag.
igår var det blandat med sol och regn.
Vi var ute och bilade hela dagen.
Ha en bra dag!
Kram!
skåningen
2020 06 07 || 10:00
Att skriva långa härliga e-postbrev tycker jag är helt ok. Jag har vänner som skriver “romaner” och jag själv har ibland en tendens att göra korta meddelanden väldigt långa 🙂
Jag har haft några jag e-brevväxlade med. Det var nog mer i e-postens begynnelse – inte lika mycket nu. Det verkar som om vi alla fått mindre tid att sätta oss ner och skriva till varandra.
Vi skriver korta snuttar på FB och låter vänner få snuttiferad information om våra liv istället för att skriva ordentligt och privat till de som egentligen borde få veta mer ingående om oss och våra tankar.
Det är ledsamt att utvecklingen gått åt det hållet. För egentligen finns det ju inget som hindrar oss från att skriva långa e-brev. Det går ju att skriva en snutt, spara och fortsätta senare och kanske skicka ett i veckan eller månaden. Då kan det bli lite mer uttömmande.
Fast, vi kanske har blivit så “privata” att det bara är fester och semestrar som vi vill dela med oss av (och mat). Tankar och åsikter … delar vi sånt riskerar vi att bli fördömda / förlöjligade eller uthängda. Tror vi.
Jag skulle gärna ha en e-postbrevvän.
Carina
2020 06 07 || 10:41
Jag tror att vovven vill ha både bacon och kärlek.
Ha en bra dag!
Kram!
skåningen
2020 06 07 || 13:06
Säger som Yvonne, leta upp henne, google eller fb bör kunna fungera. Själv har jag hittat flera av mina barndomsvänner så.
Angående brev så visst är det trevligare med ett fysiskt brev att läsa, hos mej har ett mail en tendens att glömmas bort, både att läsa och att svara på, ett brev ligger framme till det är besvarat.
Jag tänkte på detta med brevvänner också, på ett vis är ju några av er här i bloggvärlden en form av brevvänner…eller?
marianne
2020 06 08 || 10:19
Va synd att du tappade kontakten med henne. Hade själv en brevvän jag växlade med från USA när jag var liten. Tyvärr, var jag alldeles för dålig på engelska för att hålla uppe kontakten.
Malin Tarvainen
2020 06 08 || 13:42
Jag älskar handskrivna saker, även om jag är sämst på att skicka det. Använder mig mestadels av Facebook och messenger!
Yasmine
2020 06 08 || 16:15
Så härligt med en brevvän! Hade också en brevvän under många år faktiskt som jag skrev med från 13 års ålder till typ 18 års ålder. Det var många handskrivna papper man fick åt gången och kändes som om man tog del av varandra liv trots att man inte träffades face to face. Saknar också den tiden, det kändes mycket härligare på något sätt! 😀
Carolina
2020 06 08 || 16:53
Så roligt och spännande att ha haft en brevvän! Tråkigt att det inte är så mycket sånt idag, vore ändå väldigt uppskattat och just från andra länder så! ?
Emma Engström
2020 06 08 || 16:58