När det inte räcker att sikta mot stjärnorna…
… kan alltid en byggställning (om än med blygsam höjd) ta en något närmare målet!
Efter att ha tillbringat de senaste veckorna på Ställningsbyggarn’s lager, var det idag dags att att klättra upp på en byggställning för att hjälpa till och montera ett nät.
Trots säkerhetssele, hjälm och plötsligt påslag av en ovanligt hög självbevarelsedrift kände man sig ändå minst sagt obekväm i sin roll, men tack och lov flöt arbetsdagen på bra utan några som helst problem.
Det råder inget tvivel om att övning ger färdighet, och med tillräckligt av den varan kan man säkert svinga sig som en chimpans mellan balkarna – men som nybörjare räckte 5 meter ovan mark utan golv under för att hjärnan skulle ifrågasätta varje beslut man tog.
Ont krut förgås dock inte så lätt, och med en skyddande hand från ovan är man nu hemma efter en dag fylld av spänning och ångest…
Hade dock denna dag infallit 20 år tidigare, då känslan av odödlighet regerade, hade man nog inte blinkat att klättra upp där utan sele, hjälm eller ytterligare eftertanke.
Erfarenheten man samlat på sig under åren har dock fått en och inse att odödlighet endast tillhör serietidningar och hollywoodfilmer…
Väl nere på fast mark kan man nu börja njuta av det lugn och stillhet som helgen har att erbjuda!
Önskar er alla en riktigt trevlig helg!
Hoppas att du har haft en bra dag!
nattikram & Pööss
skåningen
2020 05 08 || 22:10
Jag är impad över att folk vågar befinna sig på ställningar, med hög höjd. Min pappa äger en målarfirma och dem brukar befinna sig uppe bland molnen ibland om dem fixar en kyrka eller så. Man har hört skräckscenario om vad som händer utan sele och så vidare. Nej, det är inget för mig heller haha!
Carolina
2020 05 09 || 09:02
Önskar dig en trevlig helg också.
Annika
2020 05 09 || 11:31
jag blev nog lite felskapt för jag är höjdrädd uppåt och inte nedåt…
Pauline Hurtig
2020 05 09 || 20:21
Å fy, dit hade jag inte klättrat frivilligt.
marainne
2020 05 11 || 12:20