Oavsett vilka som är med på bilden så väcker den många minnen hos mig, och man kan inte påstå att det är några positiva minnen.

För mig är det oviktigt om bilden ovan är äkta eller arrangerad – det gör ändå ont att se den.

När jag växte upp i Ludvika åkte jag då och då ensam med min pappa ner till Falkenberg, och som barn utgick man från att det var för att vi skulle tillbringa tid tillsammans; men egentligen var det bara en ursäkt för att han skulle kunna dricka obehindrat.

Under en resa ner till Falkenberg stannade vi till ett hotell kring Jönköping under förevändningen att dessa hade en pool med vattenrutschkana, och om minnet inte sviker mig så fanns det ett hopptorn som liknade en tändsticka.

Ganska snart incheckningen hade pappa däckat på hotellrummet, och jag fick ensam roa mig så gott det gick. Med hjälp av mina fickpengar kunde jag hungrig gå ner till restaurangen och köpa lite pyttipanna.

Jag ringde hem till mamma och berättade vad som hänt och om den jättelika tändstickan, och morgonen efter väntade hon och brorsan på parkeringen.

Pappa fick en utskällning som hette duga, och han lovade dyrt och heligt om att inte göra om det.

Vår resa fortsatte, men så snart vi var ensamma i bilen fick man en rejäl utskällning för att man “skvallrat”, och mitt personliga helvete kunde fortsätta i utan att omvärlden anade något.

Det finns många historier om liknande händelser med min far, men för att inte bli långrandig väljer jag att fatta mig kort.

Under en av våra resor skickade jag följande vykort hem, och föga anade man då att denna enkla korrespondens skulle sparas i över 30 år:

Mina minnen är en verklighet för så många barn i vårt land, och många av dessa är långt mer utsatta än vad jag någonsin varit – och alla behöver hjälp från omvärlden.

Om du misstänker att ett barn far illa pga missbruk eller annat: Gör en orosanmälan!

Ring 112 och be att få prata med socialjouren, eller polisen. Om polisen får ett larm om att barn är i direkt fara, så kan jag lova er att det kommer att prioriteras högre än något annat.

Vid flera tillfällen har jag själv gjort orosanmälningar, och jag kommer att göra det igen. Och igen. Och igen…

Det finns ingen ursäkt för så kallade “föräldrar” som anordnar fylleslag mm i sina barns direkta närhet, och det finns verkligen ingen anledning att oroa sig för “föräldrarnas” väl och ve…

Att ha ett barn är ingen rättighet, utan ett ansvar – och den som inte förstår det ska inte tillåtas komma nära ett barn.

Var inte den som tiger och blundar, utan våga vara den som bryter tystnaden och samtidigt försvarar oskyldiga barn som inte har möjlighet att föra sin egen talan!

Barn ska inte vara rädda i sitt eget hem!