Detta projekt började man smida på samtidigt som man som bäst höll på att gå från Kiruna till Ystad, och första planen var att det skulle genomföras sommaren 2015.

Så blev det inte och projektet sköts upp till 2016, sen 2017, 2018, och 2019.

Jobbet, om omständigheter där omkring, har ju varit en ständig orsak till att man fått skjuta upp det.

Jag kan inte sticka under stol med att det varit ett riktigt häftigt projekt, men känner samtidigt att drivkraften bakom att vilja genomföra det har förändrats markant, likaså möjligheten att faktiskt göra det.

Det är naturligtvis tråkigt att behöva ställa in ett projekt man ändå arbetat med mycket under åren, men det blir ju inte alltid som man planerar – därmed inte sagt att det blir sämre.

Livet är ju trots att ett fantastiskt äventyr – oavsett om man är på resande fot eller inte!

I stället för att förbereda mig för en 5 veckor lång frånvaro från hemmet, så ska jag fortsätta cykla och träna för att förhoppningsvis få tillbaka den kondition jag hade 2012.

Eller gärna bättre.

I detta inkluderas ju också att minska behovet av tillgången till bil, även om bilen naturligtvis kommer att finnas kvar i min ägo – för den fyller ju trots allt mer än en funktion!

Så, nu när det blivit offentligt att projektet skrotas, så måste jag ändå erkänna att man känner en stor lättnad, och samtidigt får man mer tid och energi att ägna sig åt andra saker. Även om det inte krävt något direkt engagemang den senaste tiden, ligger det alltid i bakhuvudet och gnager.

Föreläsningarna är ju det jag vill fortsätta fokusera på, och utveckla.

Det hela går betydligt mer sakta än jag trodde för några år sedan, men det går ändå framåt, vilket naturligtvis känns oerhört glädjande!

Jag vill i alla fall tacka alla som intresserat följt projektet och skickat uppmuntrande ord under årens lopp, och hoppas på förståelse och att ingen blir besviken på att det inte blir av.