En kort berättelse om hur man bäst hanterar motgångar (författare okänd).

“Det var en gång en gammal bonde som hade en åsna som han älskade. En dag hände en förfärlig olycka, åsnan ramlade ner i en djup brunn som var gammal, torr och 15 meter djup.

Bonden funderade både länge och väl på möjligheterna att få upp åsnan, men till slut insåg han att det inte skulle gå att rädda henne.

Han bestämde sej då för att begrava åsnan under jord, där den stod i brunnen, och förhoppningsvis skulle det bespara åsnan en del lidande. Bonden bad folk om hjälp och tillsammans började de kasta ner ett spadtag jord åt gången.

När åsnan kände den första jordhögen på ryggen blev hon förfärad. Först kom alla negativa tankar: Varför skulle alla de här hemska sakerna hända just henne. Först ramlar jag ner här i brunnen och ingen kommer för att hjälpa mej, sen försöker de gömma mig här genom att kasta jord på mej. Jag borde ha förstått att mitt liv skulle sluta på detta ömkansvärda sätt…

Medan åsnan stod där i brunnen och tyckte synd om sej själv, kom hon på en lysande ide:

Istället för att bara stå där och låta jorden begrava henne så skulle hon kämpa emot så länge hon orkade sina sista timmar. Varje gång hon kände jorden träffa ryggen skakade hon av sej den och klev uppåt, skakade av – klev uppåt, skakade av – klev uppåt.

Oavsett hur trött hon var fortsatte hon att skaka av sej och kliva uppåt. Hon tvingade sej själv att vägra ge upp hur trött hon än var, och många timmar senare kunde åsnan triumferande kliva över brunnskanten och ställa sej på säker mark.

Samma jord som skulle begrava henne räddade i stället hennes liv. Allt tack vare hennes sätt att hantera sina svårigheter.”

[In English]

“One day a farmer’s donkey fell down into a well.