Om inte för oss – så varför..?
Jag ställer mig i de troendes led, och kan inte låta bli att ifrågasätta den slump och olyckshändelse som vissa hävdar att vi kommit till igenom.
Från inget, och av inget, har vi tydligen fötts in i ett liv som saknar mening – med förmågor genom vilka det uppenbart ligger en tanke bakom.
Bäcken porlar i onödan i takt med fåglars vårsång, och ingen är tänkt att bry sig om det bländande blänk som havet återger när solen går ner och omges av den röda skyn.
Av en ren olyckshändelse är våra ögon och öron formade att uppfatta allt detta, och att våra hjärtan har möjlighet att uppskatta allt detta är ovidkommande.
Vi har i onödan lärt oss skapa egna toner – inte för att vi måste, men för att vi och många med oss vill uppskatta även det.
Vi lärde oss även skapa bilder på papper och i form för att förmedla känslor vi tyckte om så mycket att vi önskade dela med oss.
Vi lärde oss uppskatta vår egen storhet, och samtidigt finna frid i vissheten om att vi var ack så små när vi satt i det mjuka gräset en sommarnatt med blott en stjärnklar himmel som tak.
Vi lärde oss älska varandra så innerligt att våra egna hjärtan ekade tomt om inte den andra parten var lycklig.
Oavsett om det handlade om det där underbara “pirret” i magen när vi såg honom eller henne vårt hjärta av någon märklig anledning fattat tycke för, eller om det handlade om det isande skriket hjärtat gör när någon vi hållit kärt inte längre finns bland oss.
Vi bär på driften och viljan att riskera våra egna liv för att någon annan, främling som familj, skulle få chans att leva längre.
Om än för någon sekund.
Att med våra hjärtan tyst kunna uttala och samtidigt innerligt mena orden: “Ta mig i stället!”
Vi lärde oss uppfatta människors ordlösa rop på hjälp med våra hjärtan, och agerar därefter, och i mötet med nödställda människor finns många gånger en stark vilja att hjälpa.
Utan tanke på att det ska finnas en vinning för egen del.
Vi kan förundras i år och dar över hur allt fungerar kring oss, och borde någonstans våga ställa oss frågan om nu allt detta är en olyckshändelse:
Om inte för oss – så varför..?
väldigt intressant och bra inlägg. tycker det är så läskigt att tänka på sådana frågor…som vi inte kan få svar på, det känns liksom förstort..
Pauline
2015 01 20 || 20:07
Word
Kram och God Natt
M
maria
2015 01 20 || 20:14
Åh så fint ljus i bilderna!
amanda
2015 01 20 || 21:40
SV: Ja så länge man får arbetsro är det toppen. När jag pendlade så kunde jag för det mesta plugga på tåget. Men ibland fick man inte en lugn stund. 🙁 Hoppas bussresan i detta fall blir en lugn resa. 😉
Ida
2015 01 20 || 22:37
ÅH!!!!!!!!!!!!!!!! ALLTSÅ DU HÖJDES I MINA ÖGON I DETTA INLÄGG! Älskar sånt här, dock är det inte många på blogg världen som tar upp hela frågan om existens. Det mesta här handlar om vad man ätit, vad man gjort, vem man varit med bla bla bla. Allt går som en rutin. Det är få i bloggosfären som stannar upp i sitt babblande och ställer sig frågan du ställer i din blogg.
Mycket bra! Svår fråga är det, men mycket bra fråga. Den visar på djup hos en människa och det är inte många som har tyvärr >.<
Bilden är awesome för övrigt!:D
♀ THE REVOLT ♀
2015 01 20 || 22:41
ja inte har vi hamnat här av en slump iallafall
Kenneth
2015 01 21 || 06:22
Den eviga frågan om livets mening, den ställer man sej då och då, ibland mer ofta än annars….
Otroligt vackra foton!
Sv: jag degfragmenterar datorn med jämna mellanrum, det med cookies har jag inte tänkt på, det gjorde jag förr på den stationära datorn, men tror jag lyckades nu,
tack för tipset 🙂
marianne
2015 01 21 || 08:15
så himla intressant å välskrivet
finns ju en del olika teorier om existensen =)
sussi
2015 01 21 || 10:48
…många bra tankar!
Kicki
2015 01 21 || 11:09
Fin bild 🙂
Ida Gratte
2015 01 21 || 13:10
Wow vilket inlägg! Fantastiska bilder och dina ord satte verkligen igång tankeverksamheten..
Denise
2015 01 21 || 14:15