Man blir ständigt lika förvånad i slutet av varje år när man inser att tiden faktiskt inte stått still, och man undrar alltid vart dagarna tagit vägen, och hur man förvaltat timmarna.

Och hur har jag förvaltat timmarna detta år?

Ja, detta har utan tvekan varit ett händelserikt år på många sätt.

En av de största förändringarna genomfördes den 19:e mars i år då jag stämplade ut för sista gången från ett jobb som varit mitt under 9.5 år.

Det var helt enkelt dags för mig att dra vidare av olika anledningar, och det var viktigt att våga göra det.

Tanken var att jag skulle hoppa mellan olika extrajobb, och gjorde så fram till sommaren då jag började som timanställd på Vivab – och trivdes oförskämt bra.

Härliga kollegor, och trevliga kunder. I vissa fall även snygga kunder…

Jag har fortfarande vissa extrajobb vid sidan av, men idag är jag i huvudsak miljöarbetare.

Från och med den 30 april inledde jag också projektet “Var det bättre förr?” som innebär att jag under ett års tid ska leva utan el och rinnande vatten.

Dock har jag solcellspaneler som hjälper mig få ström till dator och telefon.

Belysningen får jag dock från ljus, värmen från kaminen, maten lagas över öppen eld, kläder tvättas för hand.

Tilläggas bör att jag uppskattar det här livet så mycket att det är tveksamt att jag någonsin kommer sätta igång strömmen igen.

Mina planer rörande föreläsningar har till viss del lagts på is, även om jag inte har för avsikt att släppa det helt.

Träningen har rullat på bra i år, men jag har tyvärr inte riktigt nått de mål jag önskat – men jag tar nya tag under nästa år, och vem vet om det blir  några nya äventyr i sommar! 🙂

Glada Bäverns Hundpensionat öppnade också i somras, men stängde igen i december då jag idag inte riktigt har tid att ta hand om andras hundar.

Men det kommer ändå att vistas hundar här ibland – för Fjant har fått många vänner i sommar! 🙂

I all glädje och spänning som året fört med sig så har Hundgården tyvärr också drabbats av sorg och förtvivlan, och den 1 april i år fick min älskade Bagheera somna in, knappt 6 år gammal.

En snällare hund får man leta efter, och jag är evigt tacksam över att det var min vovve!

Tyvärr så dröjde det bara drygt 6 månader innan jag fick ta farväl av min nästa hund, min älskade Debbie!

Min första hund, min bästa vän, den trognaste följeslagaren, och min personliga livvakt.

Jag är så tacksam för tiden jag fått tillsammans med dessa underbara hundar, som var så olika och som kompletterade varandra så bra.

Bagheera var hunden som älskade alla människor och axlade rollen som välkomstkommitté på ett bra sätt, medan Debbie var hunden som i stort sett hatade alla människor och var det yttersta skyddet mot inbrott.

Älskade individer. Alltid saknade.

Bredvid mig nu ligger en fluffig Fjant.
Mitt lilla busfrö som inte drar sig för att hitta på hyss när inte husse ser…

Det blir han och jag som skapar rubrikerna under 2015!

Jag vill tacka alla som följt oss under 2014, och önskar er alla ett riktigt gott nytt år!