Träna med munkorg?
Det må vara kontroversiellt, men jag har vid flera olika tillfällen nyttjat munkorgen som ett redskap i träning när jag försöker sammanföra hundar där den ena eller båda inte är vänligt inställd gentemot den andra hunden.
Enligt mig har resultatet varit överraskande positivt!
Utöver det faktum att jag som hundförare lättare kan slappna av i vetskapen om att ingen av hundarna kan skadas gör allt mycket enklare.
Hunden må uppleva ett lättare obehag (mer ovana) med att ha munkorgen på sig, men det är inget som jag anser är skäl nog att riskera en annan hunds välbefinnande. Att sammanföra olika vovvar är inte alltid det enklaste, och eftersom en hund lätt läser av en människas stress/oro kan det i sig höja deras nivå av beredskap på att agera.
Exempel: Min gamla änglahund Eragon hatade alla hundar utanför flocken, och när en ny tik skulle introduceras använde jag munkorg för att inte riskera något obehagligt. Det tog ett par timmar av min tid för att föra dessa samman – och sen blev de båda bästa vänner då Eragon förstått att främlingar är vänner man ännu inte lärt känna.
Nu har turen kommit till att använda samman redskap i relationen mellan Debbie och Fjant.
Av någon outgrundlig anledning har Debbie kommit på kant med honom, vilket gjort att jag tvingats sätta munkorg på henne för att inte hon ska skada honom på något sätt när hon kommer med sina “tillsägelser” som ibland kan uppfattas som lite mer än fostrande.
Mitt mål är alltid att kunna ha alla hundarna ihop, och jag gillar inte att behöva separera mina hundar och regelbundet skifta dessa för att alla ska få sin beskärda del av “husse”.
Jag hoppas att Debbies “problem” med Fjant kommer att lösa sig av sig självt, och sen munkorgen började användas så har stämningen trubbats av. Nu återstår det och se i fall jag lyckas klura ut orsaken till hennes plötsliga ogillande av denna lurviga lilla sötnos.
Det är, enligt mig, bättre att ta det säkra för det osäkra – och ett utfall som resulterar i ett eventuellt bett (eller slagsmål) kommer att skapa än större problem som blir allt svårare att lösa på sikt.
Att hålla hundar från samma flock separerade är aldrig en bra lösning!
Jag tycker du verkar hantera situationen på ett bra sätt o ur båda hundars säkerhet.
Kenneth
2013 04 03 || 17:10
De redskapet har jag också velat använda på vår hane som gör utfall mot alla hundar han inte känner och som kommer för nära. Känns lite som han är lite väl vass när han säger ifrån och skulle den andra hunden sätta mot ja då är de fullt slagsmål. Som jag brukar säga att min biter först o frågar sen… men min man blir galen bara jag nämner munkorg. Hunden ska kunna försvara sig menar han =(
carina
2013 04 03 || 18:12
Jag tycker att det är ok att prova olika saker för att se om det funkar :p Det ser kanske inte så roligt/skönt ut med munkorg för hunden.. Men i alla fall.
Evelina
2013 04 03 || 18:19
hoppas det löser sig. Man måste pröva allt
Kram Maria
maria
2013 04 03 || 18:30
Då är det väl jättebra att kunna använda sig av munkorg. Lycka till.
Husfrun
2013 04 03 || 18:41
ja, det är bättre att vara på den säkra sidan! man vet aldrig vad som kan hända annars 🙂
linnea
2013 04 03 || 19:05
Hejsan i stugan…
Här har hundarna munkorg när de är ensamma och när vi sover. Detta för att de har skavsår på bakhasorna och vill gärna gnaga och slicka på dem. Helt klart obra.
Med munkorg kommer de inte åt. Någon fiffig person har sagt att vi kan sätta på dem TRATT… men det är smarta vovvar vi har. När SnyggÅke fick tratten på sig, tittade han på mig och ifrågasatte mitt val av tingest runt hans hals. Sedan tryckte han ner huvudet i marken och tratten såg nu ut som en solros som fladdrade i vinden. Så… vi åkte och köpte munkorg. När dessa kommer på går vovvarna och lägger sig och rör sig inte förrän vi tar av dem “trasslet runt munnen”.
Ingen av dem har opponerat munkorgen utan passar på att vila.
Så fort bakhasorna har läkt och pälsen återkommit, lägger vi undan munkorgarna.
Hoppas det går bra för Er.
Må gott
SnyggÅkes matte
2013 04 03 || 20:03
Lycka till och hoppas tant Debbie smälter för lille Fjant och de som stör henne blir ett minne blott!! Ha de gott och hoppas Fjant inte skrämmer sin husse mer än vad han gjorde
Kicki
2013 04 03 || 20:33
Tycker det du beskriver är väldigt bra =) kan väll vara så lite om lillen börjar bli större och tar mer plats och debbie inte helt är inne på det?
Men vilket som, så tror jag allt kommer gå hur bra som helst =) Lycka till,
Ha en bra kväll.
jessica
2013 04 03 || 22:22
– tack snälla!! 🙂
Ida Edström - Östersunds näst största blogg.♛
2013 04 04 || 01:27
Tycker du hanterar detta bra, hoppas att det löser sig så det inte blir ett kvarsatående problem…Det vore ju mycket olyckligt! Kramiz
Fenixmona
2013 04 04 || 05:05
Hoppas det löser sig!
Carina
2013 04 04 || 09:55
Men oj vad tråkigt att inte Debbie gillar Fjant. Man kan ju helt klart undra varför, man tycker ju hon borde vara van med mycke olika hundar.
Tycker du själv att Fjant är “ovanligt jobbig” valp? Ibland är det ju så att hundarna märker sånt som inte vi märker. Tycker hon att han är jobbig jämnt eller bara ibland.
Har du kollat så hon inte har ont någonstans om hon helt plötsligt blivit sur på honom.
Hoppas att det löser sig snart iaf.
Ann-Margret, Vinja & Bozza
2013 04 04 || 10:17
nej, du har rätt, det är aldrig rätt att hålla hundarna separerade om de nu tillhör samma flock, vi hade lite problem när Sluggo blev könsmogen men det ordnade vi genom att kastrera honom, lite problem hade vi efteråt också men vi lärde oss att tackla och “tala” om för Sluggo hur han ska bete sig, nu är Nemo och Sluggo de bästa vänner, leker med varandra och sover till och med jämte varandra, en omöjlighet förut
kramar
ansepanse
2013 04 04 || 10:45
Hoppas att det löser sig. Är hon hunden en äldre hund? Tikar är mycket grinigare på valpar än hanhundar. De “vet” ju att det inte är deras valp. Och valpar kan ju vara jobbiga. Men alla kan inte älska alla, ens i hundvärlden..Lycka till!
Carin
2013 04 04 || 16:45