Från grottans öppning kikade Zlug då och då fram för att försäkra sig om att häxan inte fanns i närheten, och fram emot småtimmarna blev det allt svårare att fokusera i mörkret och dimman.

Träden tycktes sakta börja röra sig mot grottans öppning…

Grymtandes sträckte de sina grenar mot ingången…

När Zlug hade gnuggat sina ögon extra hårt hade träden tydligen återvänt till sina ursprungliga platser och allt var tyst igen, men han var lika fullt övertygad om att något mer fanns där ute.

Hans ögonlock blev dock allt tyngre och tyngre, och till slut blev han tvungen att väcka Bagheera och begära ett litet skiftbyte.

Bagheera reste sig motvilligt och smög fram emot ingången där han, utan framgång, försökte hitta en bekväm plats att hålla utkik från.

Samtidigt kunde han höra hur både Fjant och Zlug snarkade som bäst…

<< föregående del • nästa del >>