När gryningen närmade sig vaknade Bagheera av att något rörde sig i närheten.

Han låg kvar blickstilla och lyssnade spänt medan stegen kom allt närmare, och han bestämde sig för att ta det säkra före det osäkra!

När en avlång gestalt gick förbi hans sovplats kastade sig Bagheera rakt ut och fick ett stadigt tag om besökarens hals och tryckte ner honom mot marken.

Räven låg helt stilla och kippade efter andan samtidigt som den lyckades pressa fram en ödmjuk vädjan för sitt liv. Bagheera lätta något på trycket, men vägrade släppa honom helt.

– Snälla, släpp mig! Jag vill dig inget ont, fortsatte räven.

Bagheera tvekade, men släppte honom till slut – dock med beredskapen att göra ett nytt utfall. Han tittade strängt på räven och frågade vem han var, och först då vågade räven försiktigt resa sig upp.

– Jag är bara ute för att försöka hitta något att äta till mig och min familj.

Bagheera slappnade av lite och kände ånger inför vad han precis gjort, och fortsatte prata med räven. Inledningsvis var han avvaktande men berättade ändå vad han hette och varför han var i skogen.

– Trevligt att träffas, Bagheera. Mitt namn är Zlug, sa räven.

Som boende i skogen kände Zlug väl till Yolon, men ville inte ha något med henne att göra. Det enda han kunde göra var att peka ut vägen till häxans boning.

– Var bara försiktig, Bagheera! Hon är inte att leka med, sa Zlug innan han sprang iväg åt ett annat håll.

<< föregående del • nästa del >>