Vägen var min vän…
När jag tänker tillbaka på sommarens äventyr upplever jag bitvis en saknad.
Den väg jag vandrat efter blev min vän i ur och skur, och även om jag kände en lättnad vid målgången så kan jag inte låta bli att längta tillbaka till det underbara liv jag fick leva under sju veckor.
Jag fick uppleva den totala friheten när jag själv kunde bestämma vilken väg jag skulle gå, och hur fort (eller sakta) jag skulle färdas längs den.
Jag vilade när jag ville, och kämpade när jag ville. Vänskapen med underlaget var kravlöst.
Detta är något jag önskar få uppleva igen. Snart. Förhoppningsvis snart.
Hej Hej
Det är jag övertygad om att du klarar en pool
Inget verkar för tufft
M
maria
2012 08 04 || 17:13
tackar 😀
åh najs de 🙂 ne ja gör inget alls har inte gjort något nämnvärt idag heller, har verkligen super tråkigt
anna
2012 08 04 || 18:43
Jag kan förstå om du känner dubbla känslor!!
Junitjej
2012 08 05 || 01:27
Kan förstå att du saknar ditt härliga äventyr och alla spännande vägar o ställen du fick se. Är nog inte många som fått uppleva det du gjort.
Ha en fortsatt bra helg 🙂
Ann-Margret, Vinja & Bozza
2012 08 05 || 08:46
God morgon. = ) Vad mysigt det låter!! Skönt att se att det finns en själ i det fria hos andra. Alla (de flesta) är så upptagna med sina materiella saker, utseende och till och med tjafs om vem sa, gjorde vad. Detta är väldigt uppfriskande. =)
Hoppas din stund kommer igen =) / Kram
Jessica
2012 08 05 || 09:06
Ja, det verkar onekligen fritt och underbart.
Husfrun
2012 08 05 || 09:12
sv. nä precis! 🙂
jaha va kul 😀
M A T I L D A ♥
2012 08 05 || 10:19
förstår den frihetskänslan du kände, sådant vill man ju uppleva igen
kramar
ansepanse
2012 08 05 || 11:09
haha ja får hoppas att denna blir bättre 😀
anna
2012 08 05 || 12:36
Jag är, som jag sagt förut, mäkta imponerad…
Då får vi se vilken väg du bestämmer dig för nästa gång…
Kramen
Snejky
2012 08 05 || 13:18