När jag vaknade upp i morse var jag ändå förhållandevis nöjd med tillvaron, men föga anade jag vad som väntade mig när det var dags att gå vidare!

Olämpligt nog hade jag under gårdagens sista meter lyckats få punktering på däcket, men jag utgick hela tiden från att det inte skulle vara några problem att fixa det!

Det tar max 10 minuter att laga en slang! Trodde jag…

I stället skulle det visa sig att vulklösningen i mitt lilla kit hade blivit gammal, och vägrade bita i slangen. Efter flera försök insåg jag att dagen skulle sluta på ett helt annat sätt än jag först hoppats på.

När man står med punktering mitt emellan ingenting och ingenstans är goda råd dyra, och den enda livlinan som fanns var att kontakta reservmorsan som fanns i Ludvika. Dem hade ju besökt mig igår kväll med kaffe och tilltugg, så dem visste var jag befann mig.

Man ska dock inte räkna med att folk är beredda på att jag smsar dem klockan 04.00 på morgonen, så under tiden försökte jag finna min egen lösning.

Det sägs att nöden är uppfinningens moder, och efter denna dag kan jag hålla med om detta.

Med hjälp av compeed, sjukhustejp och lite annat lyckades jag få en tillräckligt hållbar lagning tills att ett reparationskit nått fram från Ludvika. Med hjälp av detta kom jag hela vägen till Ledsjöfors om än 3 timmar försenad, men någon bra hjälpmedel mot regn hade jag inte.

Jag sökte min tillflykt till en offentlig toalett där jag kunde byta om till torra och varma kläder medan jag raskt skyndade bort till OKQ8 för att få låna ett uttag – ja, strömmen började också sina i både telefon och dator.

Målet för dagens vandring hade varit Filipsstad, men just nu är det inte troligt att jag kommer att nå fram dit. Jag har bestämt mig för att invänta uppehållet, som likt solen lyser med sin frånvaro.

Jag ska inte sticka under stol med att jag är något modfälld just nu, och att se det positiva i situationen är inte den enklaste av saker just nu. Likt däcket tycks luften ha gått ur även mig…